Pappsen 80 somrar!

På vägen till Landskrona började etanolen sina. Vi tänkte "vi väntar till en Statoil för de vet vi har etanol". Kan säga att alla bensinstationer verkade som bortblåsta i flera mil! Vi fick köra i 90 km/h (bränslesnålaste hastigheten) och när vi kom fram till "stamstället" i Halmstad såg mätaren ut som ovan ...

The klan!

Jubilaren och hans vackra fru!

Jag är rädd att jag måste dissa Landskrona. Här kommer man, utsocknes, och ska till Selma Lagerlöfs Väg för att påbörja pappsens firande med en lunch där. Då har Landskrona stängt av hälften av alla vägar! Utan att visa med pilar, hur man tar sig dit man ska. Så som alla andra städer gör. Så vi, som var i god tid, blev sena. Fast stället där vi tänkt luncha hade ändå stängt. Och eftersom allt var så meckigt, och Landskrona inte direkt är nedlusat med lunchrestauranger, fick vi nöja oss med att pudra näsan på Ven-trafikens sorgfälliga faciliteter utan tvål (hur svårt är det att fylla på tvål?) och ta oss en frugal fika på båten.

Vår klan fungerar inte gynnsant utan mat.

Väl framme på vackra Ven åkte vi direkt till hotellet och fick våra rum på en gång! Men fick veta att blott smørrebrød serverades vid denna tid, och blott i 15 minuter till! Det blev en akut sittning vid bordet och snart serverades vi polarkakor ymnigt översållade med smarriga räkor, eller vidlyftig rostbiff! Mums! Ordningen återställd!

Herrarna och jag gick på visning i Backafallbyns ohyggligt lilla whiskydestilleri - alldeles nyöppnat! De bjöd på lite "råsprit", och det var ju väl starkt - fast jag tyckte nog jag kunde ana en god smak bakom styrkan. Lite promenad, lite vila och lite tid framför spegeln senare, vankades trerätters inne på Backafallsbyns restaurang. Eller snarare 5-rätters. Så god mat! Och goda viner rekommenderades till! Vi avslutade det hela med kaffe på uteserveringen, där den yngste klanmedlemmen, drabbad av akut mättnad och sömnighet, rekommenderade sig varvid vi andra besökte whiskybaren. Mmm.