Imorse blev det totalstopp på 45an. 100 m framför oss sågs några ambulanser och en till kom utryckande mellan dubbelfilerna så alla vi andra spriddes på vägrenen. Där var en brandbil och det kom t o m en ambulanshelikopter! Fattar inte hur de kunde landa bland alla lyktstolpar och träd. Vi blev stående i 55 minuter innan trafiken släpptes på igen. Bärgningsbilar längs vägen med 3 rätt illa tilltygade bilvrak.
Så att vi frös lite efter vår timme i bilen, var lite sena, kaffesugna och lite nödiga, kändes som små problem. Bara att åka vidare med våra liv utan bekymmer och sorger. I lite stillsammare fart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Usch vad otäckt med en sådan här rejäl olycka... Man blir påmind om att livet kan bli kortare än man tror. Huvaligen!
Skicka en kommentar