Sista gången jag fyller "40 plus"...

Svävbollen. 

En present helt i min smak.

Besök.

Kvällsdimman drar in.

Tjo!

Pållar i solnedgång.

Imilla! Full av bus!

Sawila. Tokrund. Hon MÅSTE få sitt föl snart!

(Har vi tänkt nu i snart 2 veckor...)

Så fyller man alltså 49 år! Låter tokgammalt. Har hittat två grå hår hittills, men de har fallit bort. Men jag tänker inte ålderskrisa. Jag tänker, att alternativet till att fylla år är lite trist. Jag kanske blir 98 år! I så fall har jag bara levt halva mitt liv nu!

I posten låg ett spännande paket från min syster – ett "kontors-kit" med lite skojiga småprylar att pimpa min arbetsplats med! Bland annat en svävboll (inser att jag saknat sådan på alla arbetsplatser). Kolla videon – hur kul som helst att leka med. Och bra lungträning, skulle jag tro!

En gammal kompis till maken kom på besök, med två söner. Han hade insett att jag fyllde år, så jag fick en stilig ostbågspåse!

Vi fikade medan regnet hällde ned utanför. Till slut blev det uppehåll och vi gick och kikade på alpackorna, innan vårt besök åkte hem.

På kvällen skämde maken bort mig med bubbel, god grillmat, tårtbit och bl a en stilig T-shirt med ett alpackaansikte på!

Sedan gick vi ut på ägorna medan kvällsdimman smög på och gav en trolsk stämning åt landskapet.

Uppdrag! Och konstigt väder.

 Imilla!

 Husse, Kakan och Tamya.

 Bus!

 Qhichincha proncar!

 Mera bus!

Skutt!

I går var jag i sta'n – och skrev på om ett uppdrag från 14 juli till sista september! Med möjlighet till förlängning! Så jag firade med en mjukglass med chokladströssel!

Det var en konstig dag med ömsom hällregn och åskskurar och soliga stunder in emellan. Ibland när det precis ska till att åska, så känner jag mig elektrisk. Lite som en hattifnatt.

På kvällen åt vi kalvdans – nu funkade helt uppenbart Imillas diande utmärkt, så då får man ju ta vara på resterna av råmjölken... Mums! 

Idag var "hingstbilen" här. Tamya och Kolan fick träffa sina dates, medan Kakan inte alls var på humör. Vi får försöka med henne nästa gång. Vi provade att spottesta Qhichincha. Hon är planerad att få föl 13 juli, men ser inte dräktig ut. Men hon såg inte dräktig ut förra året heller. Hon var i alla fall inte intresserad av att träffa någon kille idag. Men vi vet fortfarande inte säkert om det är för att hon är dräktig, eller bara inte på rätt ställe i fortplantningscykeln...

Hon får heta Imilla

 Målmedveten trio.

 Qhichincha är en riktig lektant.

 Taruka är också bra att busa med.

 Så mycket sprall i benen!

 Leka jaga är kul!

 Saga och Taruka nosar på varandra.

Imilla ska hon heta! (Flicka)

Överraskningsplaner går i lås.

Mor och dotter.

Står på busshållplatsen och hoppas inte hamna i någon skur...

Det renoverade Stadsbiblioteket! Betydligt snyggare än förr. På utsidan i alla fall.

Jag fick ett meddelande på Facebook av en tjej som planerade en överraskning åt en gemensam vän som skulle fylla 40. Så vi samlades ett stort gäng på Familjen denna kväll, och drack drinkar. Två tjejer hade kidnappat henne och dragit iväg med henne så hon fick äta lite på ett annat ställe först. Så vi "överraskare" satt och umgicks till de dök upp. Först blev hon överraskad och glad att få träffa bartendern där, som satt ihop hennes favoritdrink åt henne. Och medan hon kramade honom reste alla vi oss och sjöng "Ja, må hon leva" – Och det var först då hon såg oss! Och att hennes bror var där ända från Stockholm. Vänner från helt olika håll, gamla och nya och arbetskamrater med flera – helt enkelt en totalt osannolik och oväntad blandning. Det tog ett tag innan hon hämtade sig, men hon blev himla glad! Det blev en trevlig kväll!

En ny alpacka!

Mamma och storasyster hälsar på nykomlingen.

På ostadiga ben.

Är man nyfödd behöver man en liten vilopaus.

Tamya med en klöver i munnen.

Tupaq är inte längre minst i hagen!

"Får du komma och leka med mig?"

Där satt jag och pysslade med mitt på förmiddagen, tittade ut och såg hur alla alpackorna nosade på något på marken. Kachitas föl hade äntligen kommit! Ett litet huacaya-sto, mellanbrun med en vit strumpa och vit stor stjärna i ansiktet. Hur söt som helst! Hon måste precis ha fötts, för hon hade inte kommit upp på benen än, men jobbade hårt på den biten. Det är inte så lätt när kärvänliga alpackor vill komma och lukta på en var gång man försöker resa sig! Efterbörden kom som den skulle när fölet redan var på benen, men jag märkte att hon inte fick dia! Mamma Kachita var väldigt mån om sin unge, men hos fick inte komma till att dia. Så snart nog samlade jag dem i sina fållor, och Kachita fick en spruta oxytocin och fjuppen lite nytinad, kroppsvarm råmjölk av ko. 

Det dröjde inte länge innan fölet fick komma till att dia, men det dröjde nog lite längre innan mjölken kom. Så jag flaskmatade fölet lite till, men snart var hon helt ointresserad. Jag masserade Kachitas juver med en handduk doppad i varmt vatten och på kvällen lyckades jag mjölka henne! Och först då kändes det som att allt var som det skulle. Särskilt när lilla bus började springa lite med Tupaq, även om hon inte orkar hålla på så länge åt gången. Ännu.

Midsommar

Igår kom det lite välbehövligt regn.

Hrisla ser något intressant!

På promme med packorna.

Bus Tupac och Qhichincha.

Mycket sprall i benen har han!

Pacas on the move.

Tupac försöker bita Kolan, men hon fintar bort honom.

Två filurer.

Söta suri-killen!

Midsommarlunch!

Och grill med vin på kvällen...

Kel med grannens Keilir.

Ibland firar vi ju midsommar på Brännö, men med en högdräktig Kachita ville vi vara hemma ifall en "fjuppis" skulle födas. Så själva midsommar var väl som vilken dag som helst med djurskötsel och annat, utom  att det blev sill-lunch med snaps och öl!

När vi skött djuren gick vi på promenad med Kolan och Kakan, vilket väckte viss glädje hos isisgrannarna på hörnet, som hade besökare och firade midsommar på sin stora altan, då vi passerade. Deras snapsvisa fick vänta en stund!  :-) 

På kvällen grillade vi och satt på baksidan, till det blev för kallt. Då vi satte oss på verandan till kaffet. Tills det blev för kallt och vi satte oss uppe i takkupan och fortsatte dricka vin!

På lördagen var vi på midsommarmiddag hos bortersta isis-grannen, med dottern T och en gemensam bekant vi inte träffat på ett tag. Det var i alla fall himla gott och trevligt och vi fick mat så vi baxnade. Och dricka. Tequila... say no more.... Vid 1-snåret vandrade vi hem i den ljusa midsommarnatten.

Då var man med på bild i lokaltidningen!

 Jag sitter ned i främre raden på stora gruppbilden, 2a från vänster.

 ... och det är jag i bakgrunden! Jag lyckades faktiskt, till slut, kicka bollen genom däcket. och råkade då komma åt fotografens kamera! Men det gick bra ändå.

 Hemmanet från dess utkant

.

 Ett litet rådjur brukar gå och beta nere i bäcken! Hoppas att han är rädd om fiskarna!

Idag kom bortersta Isis-grannarna med sina hästar som ska få gå på sommarbete här. De unga damerna fick komma först, och galopperade ystert omkring en stund i den nya frodiga hagen!

På kvällen hade de lugnat sig. De är väldigt sällskapliga!

Alpackorna blev nyfikna på alla de nya djuren.

Den 12 juni var vi på Uspatorps Äventyrscenter och hade avslutning med gruppen som gått turismutbildningen. Åter igen var det vi och en massa kommunfolk, och lite andra aktörer inom turismen här. Vi gjorde lite "workshops". åt grillad korv och spelade fotbollsgolf. Trevligt men kort! Den lokala tidningen var i alla fall där och fotograferade, så nu veckan efter kom vi med i en artikel! Så nu har man varit på bild både i GP, Året Runt och Alekuriren!

Idag kom grannarna med sina hästar, som ska gå på sommarbete här. De får fritt disponera hagarna på andra sidan bäcken, så att de inte växer igen. Och pållarna är snälla och söta! Så nu är här fullt av betande djur!

Livet på landet

 Med larmrapporter om "bidöden" känns det skönt att det är gott om dem hos oss i alla fall!

 Stilton och maken. En "bromance".

 Flocken.

 Fodringsdags. Men Tupaq verkar inte benägen att gå in i någon fålla. Då blir han ju vägd! Usch och fy!

 Qhichincha är en populär lektant. Fast hon säger ifrån när han blir för jobbig.

Tjo!