Ridlektion för maken. Och alpackabus!

Full fart på lektionen.

Grannarna och deras dotter.

Affes första lektion! Duktiga pållen gjorde bra ifrån sig

Bus!

Äpplen är det gott om i år!

Maken plockar ned några Cox Pomona!

Vardag på hemmanet - en bildkavalkad.

 Hotfulla moln över hemmanet.

 Kolan ser upp till matte...

Söta Quillur!

 I torsdags morse var "spökälgen" här med sin kalv. En kompis kallar henne så för att hon är så ljus. De var alldeles under sovrumsfönstret när jag först såg dem, gick ned till paddocken och sedan galopperade de rätt igenom Sagas & Mökkvis hage i full fart, och hoppade över stängslen på 1.30 som ingenting. Kalven lyckades dock dra ned ett tillfälligt stängsel innan dess, men han klarade sig oskadd. Det gjorde dock inte stängslet...

 Idag var det en fantastiskt vacker frostmorgon!

 Quillur!

Mamma Sawila tänker att om de gamla romarna kunde ligga och äta, så kan väl hon!

Höst, hästar och hosta

 Måndagsmorgonen bjöd på en vacker utsikt.

 Få se, har vi någon väldigt lång alpacka med grå rump och brun front...?

 Utelunch! Vem sa att grillsäsongen är slut?

 Mökkvi efter ridturen.

Vänta nu! Alpackor på rymmen!

Grönsaksfly (Lacanobia oleracea)

Det regnade hela söndagen, så jag gjorde inte mer än nödvändigt ute med djuren, fastän det lustigt nog blev uppehåll exakt när jag gick ut! På måndagen var det dock vackert väder. Så käre maken (som kommit hem igen vid midnatt på söndagen) och jag grillade lunch och satt ute och åt! På sydsidan huset är det lä och blir stekhett när solen står på. Min envisa hosta verkar också bli bättre när jag är utomhus, så det var bra på många sätt.

Medan vi förberedde lunchen ringde hovslagaren som jag messat om Sagas tappsko, och hon frågade om hon kunde komma med en gång! Och det var ju toppen! Hon bor nära, så hon hann komma hit medan jag hämtade Saga från hagen. Snart var skon på, och vi kunde äta!

På aftonen blev det "alpackabingo". Sawila är lite tunn i hullet och vi vill säkerställa att det inte är parasiter, så vi fick vänta länge och tålmodigt på att damen skulle lägga en liten hög att skicka på analys. Faktum är att hon trots allt har lagt på sig en smula på sistone, och hon har förvisso EN stor parasit – sitt föl Quillur som busar och springer och växer så det knakar, så man anar ju vart all energi tar vägen... Så det är nog ingen fara. Men vi vill vara säkra inför vintern.  
När jag idag nyvaken tittade ut genom fönstret, såg jag alpackor ute på vår gårdsplan och på gräsmattan! Vad i... Jag gick ut och då försvann genast Kolan, Kakan och Qhichincha in i stallet och ut i sin hage igen. Alpackorna har nu tillgång till hästarnas ligghall, och stalldörren där hade blivit öppnad på något vis, så de hade gått rätt igenom stallet och ut på gården... Lilla Taruka missade de andras sorti och blev orolig när hon blev ensam kvar när alla de andra var på insidan staketet. Men jag lyckades lotsa in henne genom grinden, och snart var alla nio på plats. Filurer! Nu låser vi stalldörren...

Idag klickertränade jag Saga igen och hon har verkligen förstått att om hon kickar på bollen med hoven, får hon belöning. Jag har dock ännu inte hunnit lära henne att ordet "bollen" betyder just bollen.

På kvällen fick maken rida på ridskolan för jag var på Starta Eget-info om sälj. Bra information, men hostan jag nu haft i två veckor kliade i halsen och nysar lurade i näsan så jag hade svårt att koncentrera mig. Ville inte sitta där och äckelhosta mig...

Dagen då jag fick en massa. Utom mat.

 Vackert ogräs i bäcken!

 Grannens killar.

Kl 5.10 åkte vi hemifrån, maken och jag. Inga bra pendeltåg gick in till Göteborg, så jag fick köra maken ända in till Centralen, för att passa tåget mot Gävle. Han skulle hälsa på sin mor, medan jag stannar hemma och sköter djuren. Har man varit uppe i ottan måste man ju gå och lägga sig några timmar till. Det blev frukost vid 10-tiden...

När jag senare på dagen skötte alpackorna kom min närmsta granne. Hon hade med sig en ask till oss med ekologiska vindruvor hon plockat någonstans i Upphärad. Och det var ju himla rart! Hon fick hälsa på alpackorna som hon är väldigt förtjust i. Medan vi stod där och pratade kom Isis-grannens dotter tillbaka från sin ridtur, och fick sig också en ask druvor. Vi snackade en god stund, men sedan åkte de iväg och jag gav mig av på en ridtur på Saga.

Kom till ridhusgrannen som var ute. Då fick jag två ex av tidningen Ridsport, som hon prenumererar på, och så får jag dem när hon läst dem. Och det är ju rart! Vi pratade också ett gott tag innan jag red vidare på deras gräs-stig mittemellan deras och grannens hagar. Travade lite då Saga snubblade till. Red vidare till jag hörde ridhusgrannen ropa – Saga hade tappat en sko! Grannen ringde då sin "svärson" som är hovslagare och var på väg till hennes gård. Så jag tog hästskon hon hittat och gick mot gården, och snart kom han och satte dit skon igen. Utan att ta betalt! Så himla rart!

Så red jag vidare. Det är lite lerigt nu så skotapp är en risk. På ett ställe tvärstannade Saga igen, så jag nästan föll av, men vi red vidare. Insåg efter galoppen uppför backen – Saga hade tappat en annan sko... Kunde inte riktigt med att gå till Ridhusgrannen med en gång igen, och hade inte heller ork för jag var alldeles löjligt hungrig, så jag tog på henne en boot och fokuserade på mat istället.

Planen hade varit att jag efter djurskötseln skulle handla i Älvängen (hushållet hade kattsandskris), och tänkte då passa på att köpa hem thaimat! Men med alla trevliga pratstunder, skotapp etc hade min djursejour tagit flera timmar istället för de beräknade två som jag tänkt mig innan jag skulle äta lunch. Klockan var nu så mycket att det blev för sent för lunch, och lite brådis om jag skulle hinna till Thai-matstället. 

Så det var bara att sätta sig i bilen och åka in. Då var thai-hämtrestaurangen stängd pga semester! Lång näsa! Så jag fick nöja mig med att handla på ICA.

JÖSSES vad hungrig jag var när jag äntligen satte mig framför TVn, med min färdiggrillade kyckling, potatis och min smarriga persilje-brunsås. Vid 21-snåret ungefär..

Vardag med alla djuren

 Mozzy och månen.

 Mozzy vill in.

 Quillur är nyfiken på kameran.

 Småttingarna är inte så små längre.

 Taruka med mossa i mungipan.

 Zolly-hopp!

 Ren Tamya.

 Smutsig Tamya.

 Taruka igen.

Zolly med tungan rätt i mun.

Dagarna är sig rätt lika här hemma. Jag överklagar A-kassebeslut, söker enstaka jobb (INTE många ute nu), sköter djuren och rider min häst. Oftast blir det ridtur tillsammans med maken och Mökkvi, men snart blir det nog för mörkt för att hinna med det på kvällen.

I onsdags morse dök isis-grannens dotter upp ganska tidigt på morgonen, och snart även hennes mor, som ringde på. Jag skulle in till sta'n och göra ärenden, men en fika är ju alltid trevligt, så vi tjôtade ett tag över kaffe medan de väntade på sin hovslagare. 

Så småningom fick jag ge mig av, för jag hade lunchdate med mina gamla arbetskamrater! Himla nice. Och på min vända fick jag gjort en massa ärenden, som att köpa favvo-hudoljan som inte finns överallt, en adapter så att jag kan koppla min bärbara dator till min stora skärm, vindrutetorkare till bilarna, färg, lite stängselstolpar och storhandla mat. Man kan säga att min shoppinglista är allt annat än enformig... 

Igår klickertränade jag Saga lite. Jag är verkligen inte särskilt duktig på det där, men Saga lärde sig att kicka boll! Eller, ja – hon petar på den med hoven!

Kyrkoval

 Quillur.

Tamya, Taruka och husse.

Det blev ett googlande på nätet för att se hur man skulle rösta i kyrkovalet. Inser tyvärr att, precis som med riktiga valet, att man mer röstar MOT t ex SD och andra stolliga partier, än FÖR det parti man röstar på. Man får hitta det som verkar ha en ideologi som stämmer mest med en själv. Men man har kanske inte världens förtroende för något av dem...

Utflykt till Fjärås Bräcka

 Fika på Fjärås Bräcka Naturum. Väldigt gott!

 En tokstor rönn framför Lygnern.

 En hoppa!

 Larv av Brunsprötad skymningssvärmare.

 Maken går på pumpen?

 Fjärås kyrka.

På utställningen på Fjärås Bräcka Naturum.

På onsdagen var jag på en Starta Eget-information i Nol. Väldigt bra, men jag kände under kvällen hur jag plötsligt fick väldigt ont i halsen. Det var början på en stygg men snabb förkylning, så när lördagen kom, med vår planerade utflykt till Kaneli-kompisen med M & Vev, kände jag mig ändå hyfsat OK och spred nog inte längre några baciller.

Så vi hämtade Vev & M i sta'n, åkte till kompisen i Kungsbackatrakten och knödde alla in oss i vår bil ut till Fjärås Bräcka. Fika var naturligtvis huvudpunkten. Men bräckan är fin att ströva på, utsikten vacker och vi såg lite skojiga kryp. Så det blev en promenad till kyrkan och tillbaka.

På tillbakavägen till kompisen passerade vi en tomt som jag och maken var och kikade på när vi letade gård för 9-10 år sedan. Men husen var lite konstiga, lågt i tak, ojämnt golv etc. De höll på att bygga där nu, så det känns ju som att där fanns lite projekt... Dessutom finns där både en stensättning från bronsåldern och en gammal kolerakyrkogård. Vem vet vilka spöken som hade hälsat på om man bodde där...

Väl tillbaka hos Kaneli-kompisen bjöds vi på smarrig Porter-gryta. Det blev en trevlig afton, och sedan körde vi hemåt i mörkret. Man märker att hösten är på väg nu. Minns knappt när jag körde i riktigt mörker sist.

Utomjordingarna är här?

Idag var det mystiska molnformationer över hemmanet.

Ridning igång!

Saga rullar sig...

...och skakar av överflödig sand.

Hej matte!

Kakan idisslar.

Quillur och Taruka.

Qhichicnha och Kakan tar en paus medan Kolan rullar sig grundligt.

Grannens killar. Alltid nyfikna och sociala. Och söta.

Den här lille gynnaren spankulerade kring på vår uppfart.


Det är knappt två veckor sedan jag fick klartecken att börja rida Saga. Jag kom ju av mig lite redan i början, eftersom jag åkte till Skåne förra helgen. Men sedan dess har det tagit sig.

Sammanfattningsvis är det ju nästan ett år sedan jag red henne riktigt sist! Förra året i juni hade hon ju en stor hålvägg som tog nästan ett halvår att växa ut, så jag fick börja rida henne i november. Då var hon ju liksom lite väl pigg och utvilad, så vid min premiärritt hann jag 150 m innan min lilla rodeohäst fick ett ryck och dubbelskuttade så att jag åkte av...

Jag blev rejält mörbultad, även om inget allvarligt hände. Men då blir man liksom lite rädd. När jag tog mod till mig några veckor senare, upptäckte jag att Saga var halt igen! Denna gång med två hålväggar! De är nu så gott som färdigutväxta, och äntligen kan jag rida min häst fullt ut!

Ett idogt rengörande med Hoof Dressing som både bakteriedödar och oljar in, ett dyrt fodertillskott som ska vara vetenskapligt bevisat främja hovkvalitet och hovtillväxt samt en torr och fin vår och sommar, gör att jag hoppas på att vi inte ska drabbas i brådrasket igen. Blir det blött igen – då får pållarna stå inne! Eller i paddocken!

Denna gång tog jag det lite försiktigare i premiären. 2 vändor i ridhuset, där Saga alltid är lugn, några vändor "på hemmaplan" i vår paddock, och så senaste veckan, äntligen, vågade jag mig ut på vägarna. Ensam. Utan Mökkvi. Och det har gått bra! Saga har varit sitt lugna, trygga jag!

Stackarn har ju ingen kondis över huvud taget, så klätterrundor och galopper uppför backar gör henne extremt andfådd. Men jag låter henne hämta andan emellanåt, och det känns som att hon redan börjar orka mer! Det är bara tölten som inte blir riktigt bra än. Men det tar sig nog när hon blir mera tränad.

Nu är det ju inte bara Saga som är ovan vid våra ridturer... Jag har också lätt träningsvärk i muskler jag inte använt på ett tag eller så intensivt. 

Eftersom Saga är så duktig får hon nu göra det hon älskar mest efter en ridtur: rulla sig nogsamt i paddocken! Eftersom hon blivit genomsvettig på våra turer så har jag svampat av henne med rejält med vatten. Nytvättad svart Saga rullar sig i sandig paddock – och sedan hon ser mest ut som en gråskimmel... Men hon älskar det!