Karos Corner

Ryss-vintern är här!

2012-02-04T17:46:00.009+01:00

Jag kunde ju konstatera i morse att jag inte behövde oroa mig för att bli svettig under morgonfodringen av djuren...

Frostmorgon.

Thermobaren gör sitt jobb – och ångan skapar vackra kristaller på insidan.

Killar med frost i mustascherna.

Qhichincha ser förvånad ut.

Kachita nosar på husse.

Stilton.

Jag är liksom inte beredd. För en månad sedan hade jag sommarjacka fortfarande. Jag har liksom ingen rutin på att klä mig i långkallingar, mössa, varma strumpor etc, varmed jag blivit tämligen kall tidvis i veckan som gick... Men jag klagar inte. Älskar detta vädret med snö, kyla och sol!

Men imorse när temperaturen var 21 minusgrader – då tog jag på mig ordentligt. En liten arktisk vind blåste över nejden och bet mig i kinden. Vårt hemman är ganska väl skyddat från den elaka sydvästen, men vindar från nordost har fritt fram – och det är väl därifrån de arktiska vindarna kommer.

Det blev en sagolikt vacker ridtur idag på klätterrundan. Träffade isis-grannarna och pratade lite. Så red vi vidare. Jag satt och var ouppmärksam och Saga såg nog inte hur djup snön var just där, för när vi red över ett stengärde, så snubblade hon – och jag föll av! Landade med höften mot en sten, vilket smärtade lite, men i övrigt klarade vi oss bra. Kruxet är att komma upp igen. Hennes sadel glider så lätt åt sidan så jag får den "i famnen" så snart jag försöker kliva upp, och hon är inte helt lätt att ställa upp längs en sten eller något. Så stackars maken fick kliva av och hålla emot min sadel – då kom jag upp! Känns fånigt! Hans häst har i ett sidledes perspektiv ett utmärkt sadelläge, för den glider knappt av fastän sadelgjorden inte är riktigt åtdragen!

Väl hemma kände vi på alpackornas hull och konstaterade att den feta gått ner lite och den magra gått upp lite, så allt går åt rätt håll.

Det har varit en intensiv vecka på jobbet, men igår kom jag plötsligt ikapp! Känns bra inför en ledig måndag. Kan bara konstatera att jag jobbar snabbt!

Sol, snö och sötnosar. Och kanske solstormar?

2012-01-29T18:25:00.005+01:00

Sötnos Qhichincha. Tämligen trind.

Sötnos Kachita. Den blåögda.

Det är nice att rida en vända i snöskogen, medan solen tittar fram då och då. Kan inte förstå folk som föredrar "gröna vintrar" – som ju innebär regn, blask och blåst i ett evinnerligt mörker. Men nu! Torrt! Ljust! Vackert! Jag hade blivit olycklig om det inte blivit någon vinter alls i år! Men nu ska det vara kallt i två veckor ser det ut som. Tack Kung Bore, för att du inte övergav oss i år.

Har läst att det ska bli mycket solaktivitet i år. Då borde det finnas chans att se norrsken! Vi såg ju norrsken här hemmavid för bara några månader sedan! Det är så vackert!

En intensiv vecka!

2012-01-28T19:54:00.006+01:00

Filmfestivaldags på...

... biografen Draken. Naturligtvis!

Fest på Clarion Hotel Post – notera TOKSTOR discokula!

Uteritt i skogen!

Upp och nedvända världen! I måndags var maken ledig – och jag jobbade! Det var dock beslutat sedan länge, då jag visste att jag skulle ha mycket att göra den dagen! Och jag hade fullt upp! Trodde veckan därmed skulle kännas lång, men oj, så fort den gick! Mycket jobb! Mycket möten (mot vad jag är van vid). Mycket fest...

I torsdags var det fest på kontoret för kunder & leverantörer. Och vi höll ett Casino Macau-tema, så vi tjejer var alla klädda lite asien-inspirerat och arbetskamraten fixade håret på oss allihopa! Herrarna var klädda i kostym eller t o m smoking. Det blev en kul fest och jag minglade rätt duktigt! Vid midnatt fick jag gå för att ta sista bussen hem. Insåg att jag allt var lite rund under fötterna...

Maken hämtade en inte bara sömndrucken fru i Skepplanda. På fredagsmorgonen vaknade jag med en huvudvärk av episka proportioner...

Men jag tog mig igenom min arbetsdag och jobbade rätt koncentrerat, allt eftersom huvudvärken sakta släppte. Efter en hamburgarlunch med top-shopping inför kvällens fest, drabbades jag istället av den stora sömningheten!

På fredagens kväll var det ju invigningsdags för Göteborg Film Festival! Jag kom lite sent till Draken, där det bjöds frikostigt på snittar och bubbel. (Fast jag avstod lätt från bubblet – var inte så sugen sedan gårdagens fest...så hade jag ju också lovat maken att vara chaufför på hemvägen.) Efter insläpp hölls de sedvanliga talen, prisutdelningarna etc, och det tog ju ett tag. Måste säga att jag gillar Anneli Hulthéns avväpnande vardagliga rättframhet! Får dock tillstå att jag hade svårt att hålla mig vaken under kulturministerns tal, om än välformulerat... Fast sedan kvicknade jag till när filmerna började. Förstod mig inte riktigt på filmen (Avalon), men skådisarna var bra! På väg från bion fick vi goodie-bags med Erik Lallerstedt-sås och dressing! Samma såser hade omnämnts i filmen - tänka sig!

Efter filmen gick bussar till festen på Clarion Hotel Post, det nyöppnade hotellet i Posthusets vackra gamla lokaler på Drottningtorget här i Göteborg. Minns i min ungdom hur det kändes som att man inte borde gå in där om man inte var uppklädd!

Varje år är det samma krux. Man kommer ut från filmen, hungrig, nödig och festsugen! Men bussarna till festlokalen går lite glest! När man väl är framme vid festlokalen, får man köa för att komma in. Och köa till garderoben. Och det hade ju gått att leva med. Om man inte var nödig. Och vrålhungrig. Och vis av erfarenheten att trots att man kommit direkt från filmen, kan maten på VIP-festen ta slut! Det fick inte ske!

Men vi hade tur! Vi kom fram lagom för att få två av de tre sista mattallrikarna! Lite underlig, fast god, asieninspirerad mat, om än ej särskilt mättande. Kanske hade folk tagit två tallrikar var? För jag kan förstå om maten tar slut på en vanlig buffé. Men har man färdiga fat borde det ju vara lätt att få maten att räcka – eftersom de måste veta hur många VIP-gäster som bjudits. Eller? Vinet som ingick var slut och bestick saknades. Men jag gick bakom borden där jag nog inte hörde hemma och hittade lite rena bestick i en plastlåda varmed flera andra förvirrande gäster tog samma initiativ. Trots mycken personal som dukade av var där ingen som lade fram bestick!

Först efter maten hade jag således tid att ägna mig åt pockande naturbehov. Platserna för detta var dåligt skyltade, och jag insåg att för att komma dit skulle jag vara tvungen att från fel håll trotsa en kompakt massa av påstridiga köande människor som ville in men hölls i schack av stränga ordningsvakter. Så jag tog ett djärvt steg över en glasvas lite avsides, som fungerade som avspärrning. Trodde bergis någon vakt skulle skälla på mig, men jag kom undan! Hehe. Bra tant reder sig själv!

Åter i festlokalen träffade vi på bekanta som vi talade med mellan scenuppträdanden av Göteborgs Balett och diverse dansare och gycklare, som var duktiga, fast lite svåra att se. Vår teori var att den alltför höga musiken skulle hindra oss från att tala, så att vi skulle vi dricka mer. Men att beställa i baren var ju bara att glömma när tre lager folk stod som en ogenomtränglig vägg runt baren! Vi försökte sedan gå "husesyn" på hotellet men mycket var tyvärr avspärrat. Träffade dock på en gammal kompis som ledde oss till våra andra gamla kompisar i den stillsammare bar-delen på hotellet. Med sköna soffor, schyssta fåtöljer och en lite mer påhittig och varierande inredning än man är van vid på hotell! Så det var skoj att träffa dem en stund, innan det var dags att åka hem och sköta våra djur!

I natt, och i förmiddags amorterade vi duktigt på våra sömnskulder! Blev nästan lite stressigt att hinna ut och rida innan mörkret föll! Fast – nu är kvällarna ljusa betydligt längre! Särskilt med all den vackra vita snön som lyser upp! Så vi hann med en trippel-extended klätterunda, och kom hem med avspända hästar. Nästan var gång vi ridit klätterrundan går Saga i låg form med mjuk nacke och tuggar på bettet (vilket är önskvärt) alldeles av sig själv. Sedan blir hon sömnig och slapp i stallgången!

Alpackagos i härlig vinterdag!

2012-01-22T16:42:00.006+01:00

Endelig! Vinter!

Som synes håller jag inte särskilt hårt i Kachita. Ibland när jag pysslar med henne tittar hon upp på mig med sina stora blå ögon som att hon försöker säga att: "Jag kan väl lita på dig, matte?". Och då blir man ju alldeles varm i hjärtetrakten!

Grimträning av fölisar. De bryr sig inte så mycket om grimmorna när de är på. Snart får vi börja träna dem i att bli ledda.

Sötnosar mumsar kraftfoder...

Saga idag. Mindre snö i manen. Idag i prickigt täcke.

Det är ju lite jobbigt att brodda pållarna. Faktiskt väldigt jobbigt. Hålen för broddarna var igenproppade av is och jord och tog ett tag att rensa ur, och pållan ville inte stå stilla så länge som jag behövde joxa. Men till slut fick jag på dem. Och snösulorna gjorde sitt jobb idag, när vi red N-rundan extended! Inget halkande alls! Med snön på alla träd och kvistar är det som att rida i ett julkort! Det här är perfekt vinterväder! (Kunde vara lite kallare, för jag hörde att det töade lite).

Alpackafölen grimtränades idag och vi pysslade lite med dem. Så härligt att de verkar lita på oss, de visar ändå vederbörlig respekt och närmar sig försiktigt utan att tränga sig på.

Äntligen snö!

2012-01-21T18:50:00.007+01:00

Äntligen riktig vinter!

Kachita, 7 månader, har bara upplevt snö, i väldigt liten mängd, en gång tidigare i sitt liv.

Djuren måste skötas i ur och skur – och smärre snöstorm!

Mökkvi i lunchrestaurangen. "Bra ventilation", tycker han. "Men små portioner..."

Sagis blev blondin på en halvtimma medan hon åt sin lunch!

När jag hade hästtjänst på morgonen var det barmark men en arktisk vind blåste. Jag lade mig igen, och när jag vaknade några timmar senare snöade det för fullt! Älskar snö!

Så småningom drog vi oss mot ridhuset. VI började rida dit, men snön packade sig under hästarnas hovar (trots snösulor) så de halkade omkring, så det kändes bäst att kliva av och leda dem. Mökkvi halkar så väldigt mycket! Saga inte alls lika mycket, men hon har liksom bättre balans i sig och är "tantigt" försiktig när hon går på halt underlag – precis som matte!

Väl i ridhuset segade hon ibland men jag fick bra fart på henne också! På hemvägen halkade de lite till och en isande vind blåste in snö i öronen på mig, men jag var ändå så lycklig över att det äntligen kom snö! Men kall blev jag när jag fodrade alpackorna deras kraftfoder ute i fållorna, så inte tjocka Qhichincha ska ta allt... Jag bodyscorade några i taget, för jag blev så kall om händerna att jag fick pausa och ta på mig vantarna emellanåt. De var förstås våta efter att jag rengjort och fyllt på vattenkaret...

Det är sällan jag dricker te nuförtiden men idag fick jag liksom inte upp värmen igen. Förrän en kopp Earl Grey gjorde susen! Så jag fick upp värmen lagom till det var dags att gå ut igen...

Huvudvärk och is

2012-01-18T23:42:00.002+01:00

Egentligen luras jag lite. Det ser ut som hela paddocken är istäckt här, men det är bara någon meter längs ena sidan.

Ledig måndag! Jag älskar mina lediga måndagar. Denna måndagen blev det mycket pappersarbete för Alpackagården, men givetvis också djurskötsel. Det var grått och dimmigt hela dagen och dimman lade sig och frös över marken så det blev allt lite småhalt! På kvällen rådde jag mig också själv, eftersom maken var ute med jobbet. Jag hämtade honom i Älvängen 23.17.

Det märkliga var att dagen efter hade jag otrolig huvudvärk! Det var ju maken som borde vara bakis! Brukar aldrig ha så kraftig huvudvärk! Kändes som att huvudet skulle sprängas. Trodde jag höll på att bli sjuk, men i slutet av dagen lugnade den sig, och gjorde sig bara lite påmind under onsdagen. Sedan blev jag bra igen. Märkligt.

Besökare på villovägar

2012-01-14T18:22:00.010+01:00

Stilton. En morgon hoppade han på tre ben! Men stödde ibland på det fjärde, så vi förstod att det inte var brutet. Eftersom han var pigg i övrigt tog vi honom inte till veterinären. Två dagar senare gick han som vanligt! Under de två dagarna fick han inte gå ut, vilket han tyckte var synnerligen orättvist. Men vi lade en badrumsmatta på golvet så han skulle ha någon mysig stans att ligga utan att behöva hoppa med sitt ömma ben. Den gillade han! Och vi gillar att gosa med den där magen. Och det bästa är – att det får vi!

Sawila. Lägger sig ibland vid hantering. En vanlig stressreaktion hos alpackor. Fast man undrar hur stressad hon var, för det var minsann inga problem att äta kraftfoder... Fördelen med en lång hals – att kunna äta liggande! Ibland betar de så!

Miski och maken!

Qhichincha – med foten i matskålen!

Miski – med matte i blick. Om man tittar noga.

Kl 11 ringde mobilen och vi fick veta att vårt besök kört tämligen för långt förbi avfarten upp till oss... Men de dök upp ett gott tag senare, tjejen som funderade på att skaffa alpackor, hennes mamma och två välartade barn. De fick mata alpackorna med lucernpellets, då kommer de alltid nära. Snart blev det lite kallt så vi gick in och fikade och de ställde frågor. För bara 2-3 år sedan var det vi som inte hade en aning! Känns kul att kunna hjälpa till!

När de åkt red vi ut i det underbara solskenet. Kylan gjorde marken hård och mindre lerig. Vid ett vägskäl i skogen där man kan ta en extra vända, tog Saga upp diskussionen om att vi nog inte alls borde ta den längre vägen hem, utan försökte gå den kortare. Hon har aldrig vunnit de där diskussionerna, men hon försöker gång på gång. Så går det när man har ett sturigt sto. Jag vann förstås.

Alpackorna får sitt kraftfoder i sina fållor numera, när vi har möjlighet att fodra dem i dagsljus, så kivas de inte lika mycket. Och feta Qhichincha stjäl inte lika lätt från den magrare Sawila. Det ger också tillfälle att pyssla om dem och vänja dem vid hantering. Och är så mysigt! Man blir lycklig av alpackor!

Vi var klara med djurskötseln när kylan började krypa in på skinnet, så det var skönt att komma in, äta lunch och sedan knö med maken i soffan framför brasan i kakelunen, med en varm och go Ronja-katt i knät. Idag har hon legat i mitt knä så länge att jag börjat oroa mig för att vi en dag ska smälta samman till en individ!

Egentligen behöver vi en ny soffa. Den vi har är tämligen nedsutten, solblekt och sönderklöst. En soffa vi båda får plats i och som har så pass höga ben att Trilobit-dammsugaren kommer under. Med höga armstöd som kan användas som ryggstöd. Och den får inte vara för bred och klumpig. Tyvärr är de flesta soffor så stora och klumpiga nuförti'n att man behöver ett vardagsrum på en halv hektar för att rymma dem utan att de totalt dominerar rummet. Jag gillar de lite smäckrare och elegantare. Får se när vi hittar en. Tips mottages gärna. Ska ju helst inte vara tokdyr heller...

Äntligen snö!

2012-01-09T19:01:00.005+01:00

Hotfulla moln över hemmanet.

Qhichincha tar sig en morgon-rullning.

I morse hade jag "hästtjänst", dvs jag var uppe vid 8-snåret och matade pållarna. För mig är detta en synnerligen otrevlig tid att gå upp en ledig dag, men maken och jag delar på denna börda. Hur som helst brukar det vara rätt trevligt när man väl är uppe, i alla fall en frostig morgon som den här när kylan äntligen gjort markerna hårda och leran mindre geggig. Det bästa med hästtjänsten är, att sedan kan man gå och lägga sig igen...

Idag red vi i ridhuset ity vägarna ute var lömskt hala. De ser OK ut, men är ishala på oväntade ställen. Och orkar man inte brodda, så får det ju bli ridhuset. Vi kom hem lagom för att pållar och vi skulle hinna få i oss lunch innan hovslagaren kom. Jag har ju skott min Saga på Ale-kliniken, men de verkar inte längre ta emot hästar för "normal" skoning, om det inte finns ett medicinskt behov! Så makens hovslagare är nu även min! Och hon är duktig, noggrann och trevlig, och hennes skoning liknande den de gjort på kliniken – Saga har ju lite speciella fötter. Inga hovbölder trots leran som varit, bara en hålvägg och det gamla lilla hålet från när hon fick en skokappa i hoven. Men allt såg fint ut, inga svampangrepp eller så! Puh!

I samband med att vi gick från ridhuset började det snöa! Så ljust och vackert allt blir genast! Älskar snö! Och hästarna ser så fina ut med de vita snökristallerna på sig! Tyvärr ska det bli regn om två dagar, men sedan verkar det bli mera snö! Så lämpligt att Saga blev skodd idag, och fick snösulor på!

Läste på GP om en tjej som hoppade bungyjump, och så brast linan! Har alltid tyckt att bungyjump verkar synnerligen ohälsosamt! Hon överlevde mirakulöst nog. Men det ser otäckt ut på filmen här!

Har också läst en del om "slukhål" på sistone: En stackars 18-månaders pojke försvann i ett sk "slukhål" i Ryssland! Som väl är blev det mindre dramatiskt när ett mindre slukhål öppnade sig i Haga. Värre är de slukhål man kan se här!

Det är ju så läskigt att det plötsligt bara kan dyka upp ett slukhål sådär! Nu tror jag vi har berggrund under huset... men ändå!

Rivstart och lite sol!

2012-01-06T18:00:00.006+01:00

Kachita – vår lilla "blondin".

Mamma Parucha idisslar.

Saga undrar när lunchen kommer.

Grimträning med de små. maken tränade Kachita och jag Miski. De är rätt coola med grimman på. Trots att vi tränat pyttelite!

I tisdags var min första jobbdag och jag väntade mig en massa i inkorgen i mailen. Men där var knappt något! Hela tisdagen och halva onsdagen gick och jag hade bara småsaker att göra. Så rasslade det till i mailboxen och plötsligt hade jag för mycket att göra, och fick jobba över! Känns ju lite fånigt. Varför jobbar alla så ad hoc? Med så korta puckar måste man göra någon besviken, för jag kan bara göra ett 1-timmesjobb på 60 minuter. Inte tre 1-timmesjobb under samma 60 minuter. Jag vill gärna, men det går liksom inte.

Jag hann dock med mitt. Men Kundén hann inte med sitt, så vissa saker kunde jag inte göra klara ändå... Så uppenbarligen funkar inte ad hoc-lösningen för andra heller. Varför finns det ingen insikt om att bra jobb måste få ta tid och att man kan behöva avsluta en sak innan man kan börja med en annan? Solklart tycker jag. Men alla bara rusar på utan att tänka efter. Fort ska det gå!

Jag tror det är nästa svåra puck att lösa i arbetslivet, generellt. Ge de anställda arbetsro. Tänk så mycket som skulle bli gjort då! Så mycket pengar som skulle sparas för att folk kunde jobba koncentrerat och göra rätt saker och hinna med, istället för att rusa runt och hatta med saker, och därmed stressa bort sin arbetstid! För så här verkar det vara på alla arbetsplatser. Inte bara hos oss. Hur som helst är det roliga jobb jag gör nu, och jag har ju haft en bra julledighet, så jag överlever lite övertid!

Idag sken solen! Landskapet täckt av vacker vit frost (och möjligen en smula snö). Så vi red N-rundan extended och solen sken på våra näsor och hästarna var torra och härligt lurviga! Jag hade inte ens träningsvärk, fastän jag red barbacka igår, för första gången på länge! Varmt och gott om rumpen...

Vi passade också på att grim-träna alpackafölen i det finna vädret. De är så duktiga! När grimman väl är på, verkar de inte besväras av den. Och de är rätt lugna även i själva ögonblicket då vi tar på grimman! Och av den. Försökte leda Miski lite. Hon fattade nog lite grand. Med lite godis ska jag nog snart få henne att förstå vad ledandet går ut på. Tänk – en dag kan man kanske ta dem på promenad i grannskapet. Torde väcka en del munterhet...

Nytt år, mer regn...

2012-01-02T21:57:00.005+01:00

Stackars Mökkvi – han råkar bara vara intill och kolla läget när Parucha spottar på honom. Bara för att Sawila vill åt hennes kraftfoder. HAN har ju inte gjort något!

Grim-träning med Miski. Brun grimma på brun alpacka syns förstås inte så bra...

Dooh!

Även om dagen bjöd på små solglimtar verkar ju tristvädret fortsätta. Grå, grå, grå. I två veckor till, verkar det som. Vart har den nordatlantiska oscillationens negativa fas tagit vägen? Saknar den! Kung Bore, kom hit!

Den 28 december var jag och handlade i Älvängen. Och kom hem utan incidenter. Nu i nyårshelgen upptäckte maken att det var tokpunka på ett däck! Så jag måste haft tur som hunnit hem innan däcket blev för lufttomt!

Idag ringde veterinären och sa att hon skulle komma mellan 12-13, men ringde igen senare för att meddela att hon blivit klar fortare än väntat och undrade om hon kunde komma tidigare. Och det fick hon, så jag samlade in alpackorna i sina fållor i god tid eftersom jag inte visste riktigt hur lyckosam jag skulle bli när jag nu skulle fånga in dem på egen hand. Varpå hon ringde och sa att tyvärr hade en akut kolikhäst kommit emellan... Men självklart är det viktigare!

Så i väntan på henne grimtränade jag fölisarna. Miski var väldigt lätt att ta på grimman. Hon har ju lärt sig äta lucernpellets ur handen, och det känns som att en sådan muta får henne att gå med på det mesta. Kachita har inte greppat det konceptet än och var lite motsträvigare i grimträningen. Men jag fick på grimman på dem båda, och de hade den på sig en stund var, utan att verka så värst bekymrade. Jag hann sedan med att mocka ordentligt överallt, byta vatten och sköta pållar medan jag väntade. Och just som jag var klar kom veterinären!

Det gick utan problem att ge dem spruta nr 2 i grundvaccineringen! Den stackars kolikhästen hade fått skickas till Skara. Hon sa att det var mycket kolik nu, och det varma vädret är antagligen orsaken, men de vet inte riktigt hur. Hösilage blir förstås dåligt fortare i värmen, men det kan inte vara enda orsaken. Håller tummarna att våra pållar slipper kolik! Stupid varma vinter!

Miskis öron och de andra alpackorna kollades för tecken på skabb, men vad det än är Miski hade på öronen så verkar det inte smittsamt, och dessutom ser det ut att ha gått över helt.

I morgon är det arbetsdag. Har verkligen kommit ur det! Och det är ju bra! Det blir mjukstart i alla fall, för framåt torsdag är det ju trettondedagshelg! Man får ju inte ta i för mycket i början!

Och så var det året slut!

2012-01-01T20:16:00.007+01:00

En av katterna lyckades kräkas i soffan dagen innan nyårsafton, på båda sittdynorna, så medan dyn-klädseln gick i tvätten fick maken iPhona på den lilla bänken istället. I sällskap med en annan söt kille...

Äntligen kallt! Så mycket vackrare det blir med lite frost!

"Har du några lucernpellets, eller?"

Maken fick en puss av en ung söt blondin igår...

Skål i stallet!

Årets sista dagar var klara och kalla! Mitt favvoväder! Det blev en ridtur i fredags med lite snack med grannen, innan vi åkte till svärfar i Örgryte och fick god mat i gott umgänge! Men oj, så mätt man blev...

Igår var det sålunda nyårsafton och kära gamla kompisen Frodo kom. Vi brukade få fler gäster på nyårsfesterna när vi bodde på Wadmansgatan i centrala Göteborg... Men vi hade det himla trevligt! Själva tolvslaget firades som vanligt med bubbel nere i stallet, där hästarna var tämligen coola inne i sina boxar. De blir lugnare för varje år. Så skönt att de inte blir värst rädda för nyårssmällarna! Det är ändå någon som smäller av en massa fyrverkerier nästan rakt ovanför oss varje år.

Alpackorna verkar inte bry sig alls. Vilket är lustigt, eftersom de brukar vara ganska lättstressade djur... Insåg i morse att vi gjort slut på två flaskor bubbel och två flaskor vitt vin. Ändå kändes det "som att vi inte drack så mycket". Fast det var ju under lång tid förstås.

Idag sov vi ganska länge, åt scones-brunch med scramled eggs & bacon som traditionen bjuder. Och mycket kaffe... Det blev ett besök hos alpackorna innan Frodo åkte hem. Jag var beredd att ingå i symbios med soffan när redige maken manade oss att ge oss iväg på ett ridpass i ridhuset. Så det gjorde vi! Känns himla duktigt, och skönt när man väl kommit iväg!

Nyårslöften?
• Mera party! Gå på mera fester, initiera mera AW etc (Känner jag blivit så himla tråkig senaste åren)
• Fika mera!
• Horsemanship- och klickerträna pållan mera
• Träna alpackorna mera
• Prokrastinera mindre...
(Men det där sista börjar jag med i morgon...)

Missar, musik, Miski och mys i soffan

2011-12-29T14:05:00.008+01:00

Så här års får man ju många julkort, vilket är väldigt trevligt. Många skickar julkort på sina barn. Vilket är OK om man känner barnen. Men toktrist om man inte gör det. Mycket roligare om hela familjen med – för en del har man ju inte träffat på några år! Så här är vi med alla djuren! Vi tackar Photoshop för möjligheten att få med alla på samma bild...

Tre katter kan inte ha fel. Detta är ju det enda rätta att göra...

... när man bor mitt i "varning klass 2"-zonen...

I morse när jag skulle öppna stalldörren i den ändå skyddade ligghallen, låg vinden på så hårt att den inte gick att få upp – förrän väldigt plötsligt – när vinden släppte! Känns som att det varit novemberväder sedan i augusti någon gång. Var är vintern? Var är kylan som ska ta död på fästingar, råttor och annat oknytt inför nästa sommar? Och hålla markerna torra, hårda och hållbara? Stupid gröna vinter! Hatar gröna, varma vintrar!

Vill man se det positivt ger det en ursäkt att tokslappa i soffan och lyssna på musik. Nu går Kate Bush "50 words for snow" (inget man skulle ha användning för denna vinter...). Kanske inte så märkvärdig eller medryckande, men tidvis väldigt vacker. Har alltid gillat Kate Bush! Hon har alltid haft sin egen stil!

Lyssnar också på Gotye som är ett tips från Simple Minds (!) på Facebook. Som hängivet Simple Minds-fan måste ju deras rekommendationer ju vara bra! Och den är inte alls dum. Har inte hunnit lyssna in mig riktigt bara.

Lättillgängligast är nog Robert Plant and The Band of Joy. Bäst är låten Angel Dance som jag först hörde alldeles i slutet i en showreel för snygge Emun Elliott på Youtube, hittade skivan och upptäckte att den kunde passa som julklapp till maken! Att hitta en skiva han kan gilla men inte har, är inte lätt! Så så kan det gå till när man hittar julklappar.

Maken lyssnar helst på Taj Weekes & Adowa. Det är en man som sjunger, man jag tycker det låter som en kvinna! Lite, lite som i sångerskan i Vaya con Dios.

Nu är maken ute i busvädret och matar pållar. Vi lägger en tegelsten i trädgårdskorgen Mökkvi får sitt hö i, så den inte ska flyga iväg eller vältas så lätt. Än så länge har flygande trädgårdskorgar varit vårt största problem i alla stormväder som passerat. Får hoppas det förblir så...

Miski har nu börjat fatta konceptet att äta ur handen på en. Hon har inte riktigt kommit på att inte äta på handen... men det kommer nog. Hon nibblar bara lite. Igår kom två gamla arbetskamrater till maken med familj och beundrade alpackorna i drivregn och blåst. Sedan fikade vi. Det är alltid trevligt att visa upp sötnosarna! När vi har besök matar vi alltid Parucha med äpplen, och då vågar de sig alla riktigt nära, vilket förstås är roligt för våra besökare. Nu börjar Miski också fatta "galoppen" med godis – varmed eventuell framtida klicker- och annan träning kommer att underlättas! När jag först läste om alpackor stod det att de var så väldigt skygga! Men inte våra! De kommer nyfiket fram, även om de är en pyttesmula mer reserverade mot främlingar än mot oss.

En kantarell, en videknopp och en stor lysande sak på himlen!

2011-12-27T20:04:00.005+01:00

Mökkvi hoppas på krubb!

Miski och Kachita mölar. Nu börjar pälsen i Miskis öron växa ut igen!

Sawila. Numera mer nyfiken än rädd!

Dagens experiment: Vi ställde en tom kartong på golvet. Hur lång tid skulle det ta innan en katt satt i sagda kartong? Svar: 8 sekunder!

Vaknade av att Mozzy klev på mig och jamade uppfodrande. Hon ville ha kel! Sånär som på min hästmatarsejour vid 8-snåret på morgonen, sov vi toklänge idag. Blev stressigt att hinna ut på en ridtur på Saga innan mörkret skulle falla. Men man måste ju, när för ovanlighetens skull en strålande sol skiner på himlen! Mökkvi hade tappat en sko, så han och maken blev hemma.

Det blev en härlig ridtur, fast Saga var seg ända till vi närmade oss vändpunkten hem och hon fått göra ett toastopp. Sedan fick jag knappt stopp på henne förrän jag svängde in på vår lilla "extravända". Trodde där skulle ligga en massa fallna träd, men någon har kört där med typ bandvagn, så där var slätt och fint och röjt! Såg en kantarell och videknoppar i vardande på turen. Ur led är tiden!

En tok-grön jul

2011-12-26T20:45:00.000+01:00

Julbord för maken & mig den 22 december! Vår egen julafton.

Rimmet väcker uppenbar munterhet!

Nevöerna i storskogen! Eller – skogen i alla fall.

Mor & syster på promenix.

Skojiga svampar på stammen.

Det är aldrig bra när det blir tvärstopp på E6 söderut! Särskilt inte om man just hunnit tänka att lite mat och ett toabesök voro av nöden... Tvärstoppet rådde bara 20 minuter, och kanske tog det 45 minuter innan man var inne i normalt "flyt" igen, men det visste jag ju inte då. När all trafik stod helt stilla och folk började gå ur sina bilar, anade man ju oråd. Jag gick själv ur bilen men det var blåsigt och trist, så jag gick in igen. Inte var dag man kan spankulera på E6an, dock. Tror bara en lastbil fått problem, för ambulansen 2 bilar bakom mig ryckte inte ut, blott en bärgningsbil trängde sig fram mellan oss. Och när vi körde igen, stod en lastbil på vägrenen.

Bortsett från det mögelhallon som envisades med att köra 15-20 km långsammare än hastighetsbegränsningen på den korta bit mellan Laholm och Hässleholm som inte har många lämpliga sträckor för omkörning, så gick nedfärden till föräldrarna i Skåne bra.

Syster och nevöer var redan hos mor och far, så i dagarna tre har vi myst, ätit massa julmat, slappat, tjôtat, knôtt i soffan och haft det allmänt trevligt. En liten promenix ned i skogen blev det också. Varenda gång man går ner är där några nya träd som fallit i de frekventa stormarna i den landsändan. Trist.

Många julklappar på julafton blev det, så jag måste ha varit ganska snäll.

Hemfärden på måndagen gick också utan incidenter. Kom hem till ett tomt hus eftersom min hemmavarande, djurskötande make var på herrmiddag på Orust. 9 grader plus! Denna vinter är inte värd namnet!

Det lackar mot jul...

2011-12-19T16:44:00.008+01:00

Världens näpnaste lilla alpacka?

Nej. Maken stryper inte Kachita. Han bara vänjer henne vid att ha ett rep runt halsen inför framtida grimträning. Hon klarar det fint.

Parucha hoppas på godsaker!

Matdags!

Lilla Miski. Igen. För att hon är så söt!

Kachita är också söt. Och nyfiken på kameran!

Stilton på promenix med matte.

Julkänslan har lyst med sin frånvaro denna ovanligt varma december med regn, regn, regn... En morgon vaknade jag av en häftig hagelskur, men när jag gick ut och matade pållar en kvart senare var det stjärnklart! Fast i söder blixtrade ett åskväder. Härom dagen kom en smula snö och det blev lite kallare, och genast var världen vackrare, fräschare och torrare! Tyvärr blir det varmare nu igen. Det borde inte få vara plusgrader från december t o m februari. Hatar gröna, och framför allt blöta, vintrar!

Det dåliga vädret och sena mörka kvällar har föranlett blott sparsam ridning, någon gång i veckan för att hålla "ångan uppe". Pållarna verkar inte misstycka. Och inte blir de stolliga av att motioneras så lite heller. I stället hittar de på bus...

Igår gick maken ut för att kvällsmata pållar. Detta brukar vara en ganska snabb process, men maken dröjde. Och dröjde. Visade sig att sagda pållar redan skött om sig egen matning! Och öppnat den automatiska grinden, innanför vilken "natta-maten" redan var utlagd! Djur! Det är naturligtvis makens matglade Mökkvi som hittar på sådant! Inte min oskyldiga lilla Saga-häst! Närå, man ser ju på henne hur otroligt oskyldig hon är!

Så maken fick slå på elen på stänglset och kolla att där var spänning överallt. Och vända grindarna, så Mökkvi inte kommer åt handtaget. Den luringen verkar ha lärt sig att handtagen inte är elektrifierade... För att ha hjärnor stora som valnötter, är de rätt så smarta, pållarna!

Själv vaggar jag runt som en pingvin. En enveten hälsporre på vänster häl håller sakta på att bli bättre, men jag får ändå tidvis gå försiktigt på den. Igår stod jag i trappan, och distraherades av en mexican standoff mellan Stilton och Ronja uppe i trappan, när telefonen ringde på nedervåningen. Utan att se mig för gick jag ned. "Took a flight down a flight – of stairs". Jag trodde nästa steg skulle landa på golvet, men se där var ju två steg kvar i trappan! Så jag flög ut i hallen och han fånga upp mig ganska bra med armarna, men slog i högra lilltån någonstans, varmed den snart blev ovanligt knubbig, och idag börjar lila färgområden breda ut sig... Så nu kan jag inte stöda riktigt på den heller! Halt och lytt är jag! Men det lär bli bra snart med bådadera!

I've been a bad blogger...

2011-12-10T19:17:00.000+01:00

Lilla Miski med skorviga öron!

Normalt är vattennivån ca 30-40 cm under rörets underkant ... Och i år är första året som vår bäck inte torkat ut en endaste gång – inte ens i somras! Snart hittar vi kanske lite elritsor i den igen! (Små fjällbäcksfiskar, som jag hittade i vår bäck för några år sedan men inte sett sedan dess.)

Nya foderbord till pållarna.

Zolly spatserar i haglen.

Mitt egenhändigt byggda "sjömärke" över Thermobaren. Både alpackor och hästar kommer åt att dricka!

Kachita – med "the wet look".

Oj, vad tiden går! Och jag har bloggat dåligt. Men vad har egentligen hänt sedan sist? Två "stormar" har passerat, varvid den första, som fällde träd och slet upp tak i häradet, endast ställde till med en omkullvält skottkärra hos oss. Trodde jag! Till maken meddelade att det faktiskt var han som vält den för att den inte skulle flyga omkull.... En lastpall med några hösilagebalar kapsejsade dock, så de senaste dagarna har vi fått leka plockepinn med hullerombullriga 40- kilos hösilagebalar...

Storm nummer två renderade oroväckande statusuppdateringar på Facebook om omkringflygande saker och träd som fallit. Men hemma hittade vi bara vitmossa som lossnat från träden på kullen och flugit ut över hemmanet. Inga strömavbrott alls! Så vi är lyckligt lottade, och vår nya alpackaligghall har visat sig vara ett stabilt bygge – när det blåste som värst riste det minst i den. Det hjälper förstås att den ligger på läsidan stallet. Men det var ju faktiskt en fördel jag räknade med när vi planerade den!

Lilla Miski har behandlats med hundörondroppar och barnsalva för att kväsa de sannolika kvalster som orsakat håravfall i och vid hennes öron, så hon blev alldeles skorvig! På Apoteket fick de besvär att skriva ut recepten, för de har inte "alpacka" som förval i sina datorprogram. Så Miski blev ett "övrigt sällskapsdjur". Nu är hon färdigbehandlad, så det återstår att se om det kommer tillbaka. Lilla Miski har ganska lätt låtit sig fångas, men jag märker att hon blir misstänksam nu när jag närmar mig... Jag har inte fått någon Miski-puss på länge. Det var tydligt att hon inte gillade att få de där dropparna i öronen, och det kan man ju förstå. Hon verkade dock gilla när jag smetade in öronen i salva, kanske för att jag kom åt det där lugnande stället i örat. Och kanske var det skönt att få på salvan om huden var irriterad. Kruxet var förstås att tvätta av salvan igen, 3 timmar senare, från smutsiga, kletiga alpackaöron med lossnat skorv medelst tvättlappar för bebisar, men hon fann sig rätt bra i det också.

Svågern har varit på kort besök vilket ledde till reggae-bonanza med honom och maken vid stereon, och jag har varit på SPA och smarrigt julbord en eftermiddag med jobbet. Najs! Jag är inte riktigt en spa-människa – varma bassänger och bastu är inte riktigt min grej. Men denna gång följde man en "plan" där man skulle bada, duscha, använda någon hudprodukt och basta, varmt och kallt om vartannat för att få energi! Och jag kan säga att min favorit, spannen med iskallt vatten som man kunde hälla ned över sig, var extremt uppiggande! Även om man tappade andan!

Två otäcka kolikfall, som turligt nog hästarna hämtade sig helt från, i närmsta bekantskapskretsen samt artiklar om mycket kolik i landet över huvud taget, beroende på foder som blivit dåligt i den ovanligt varma hösten, och pga av sand som hängt med höet då de ätit i leriga hagar, har oroat. Så nu har vi satt upp foderpallar även i "vanliga" hagen, så vi slipper lägga höet direkt på marken. Vet inte varför vi inte gjort det tidigare – vi har ju sådana i hagen med automtiska grinden. Och vi synar balarna med ett hököga! Och några balar har varit dåliga! Det känns skönt med Thermobaren också, där djuren kan dricka tempererat vatten, för iskallt vatten kan tydligen också utlösa kolik. Vill inte vara med om det. Usch och fy! Peppar, peppar, än mår de prima!

Busvädret ute har föranlett ett vi tagit det lite stillsamt med ridningen och hoppas komma igång vid "jullovet". Ständigt busväder lockar till TV-tittande där Downton Abbey är favoriten. Men nu är nog bara 2 avsnitt kvar! Arrrargh! Och idag visas den inte pga nobelfesten! I morgon är dessutom absolut sista avsnittet av Paradox, som är en ganska spännande serie men framför allt är söte Emun Elliott med (nix det är inte en stor fågel utan en skådis). Så vad gör vi när alla serier är slut? Vi får hoppas på en torr mysig julkortsvinter med 5 cm snö, så vi slipper sitta inne utan bara vill vara ute och rida hela tiden! (Yeah, right!)

Idag var vi på liten "julshow" på ridskolan. Trevligt med tomte-kadrilj, glögg och lite bekanta att tjôta med. Under showen hörde vi hur hällregnet smattrade hårt mot plåttaket och var då särskilt glada åt det fina ridhuset! Många islanshästridskolor har undervisningen i utepaddockar, vilket kan vara en obehagligt blöt och kall upplevelse. På hemvägen såg vi hur överfyllda älven och Grönån är! Det lär dröja innan det blir torrt. Känner mig faktiskt lätt vattenskadad.

Lång lördag!

2011-11-26T22:27:00.004+01:00

Saga övervakar stängslingen av en ny fodringshage.

Lördagsmys med alpackor.

Det hände sig denna morgon att vi gav oss ut till stallet redan 9.15, för att hinna rida en klätterrunda innan hovslagaren kom! Det ligger inte för mig att vara uppe så tidigt en lördag, men klätterrundan är en"skoavdragar-runda", så det var skönt att hinna med den innan hovslageriet. Dessutom sken solen! Hovslagaren skulle komma vid 11-12-snåret, så jag var ju tvungen att vara hemma 11. Vi hann rätt lagom. Jag hann såpa Sagas fötter och sopa stallgången ordentligt innan han kom.

Han frågade om han fick släppa lös sin hund, och det fick han. En jättesnäll och lugn Rhodesian Ridgeback/Rottweiler-blandning. Medan hovis jobbade med Saga, riggade jag den automatiska fodergrinden på utfodringshagen, och borstade rent våra lastpallar med kragar som vi har som foderhäckar och mockade paddocken. När jag gick där med sopkvasten måste vovven ha trott att jag skulle leka med honom, för han hoppade omkring, skällde och busade, men var ju helt snäll. Så snart jag ställde ifrån mig kvasten blev han lugn igen och lät sig villigt klappas. Lite missnöjd, som hundar gärna blir, när jag slutade klappa. Tittade uppfodrande på mig till jag klappade honom igen.

När hovis åkt blev det lunch, varpå redige maken slog i några stolpar till en andra utfodringshage och sedan gjorde en bädd till hästarna i deras nyrengjorda ligghall. Jag målade mitt "sjömärke" som ska placeras över Thermobaren så hästar och alpackor når den från varsin sida. Just som jag var klar började det regna, så jag tog ett par plastpåsar på händerna och bar in den kladdiga konstruktionen i stallet. Och det verkar inte synas så mycket i färgen!

Så stängslade jag den nya utfodringshagen, mockade åt pållarna och pysslade. Väl inne gjorde jag paj och sedan kunde vi ÄNTLIGEN, äntligen, slappa framför TVn. Det har varit en intensiv tid i höst med djurskötsel, ridning och ligghallsbygge. Och det känns i de små musklerna. Och jag har nog lite hälsporre. Men nu börjar ju vi bli färdiga så förhoppningsvis kan vi ta det lite lugnare helgerna framöver.

Söndag – slitsammare för somliga

2011-11-20T23:09:00.003+01:00

Ridlektion!

Varför håller alla dessa små spindlar på att spinna tråd över hela hemmanet. Det är i och för sig ganska vackert. Men också lite äckligt. Det är faktiskt november nu. Fattar de inte det?

Baldersbrån fattar inte heller att det är november!

Ridlektionerna idag gick bra, bortsett från att sturiga Mökkvi krånglade i lastningen. Men själva ridningen gick bra! Fick skritta av Saga länge, för hon blev väldigt andfådd.

På eftermiddagen var maken duktig och tog ut det sista av den gamla alpackabädden i hästarnas ligghall och högtryckstvättade den. Hästarna ska få ha den helt för sig själva, nu när alpackorna flyttat in i den nya! Själv riggade jag de nya alpackagrindarna som levererades i fredags, så vi nu har två undersökningfållor som jag förstås genast testade. Bodyscorade alla "flickorna" och de verkade vara vid gott hull. Parucha är möjligen lite tunn, men hon är ju både dräktig och ger di.

På visit åt Halland till

2011-11-19T23:58:00.000+01:00

Jag provar på Grimur.

Och sedan var det makens tur.

Kanelikompisen och vi har ju haft våra hästar i några år nu, och vi har träffat hennes Grimur en (1) gång! Och aldrig provat att rida honom. Så Kanelikompisen tog tag i saken och bjöd oss hem, med lite hästaktiviteter inplanerade innan.

Vi möttes på pendelparkeringen nära stallet och åkte dit. Maken och jag borstade och sadlade medan Kaneli gjorde sin "uppgift" – inackorderingarna i stallet hjälps åt. Så provade vi att rida. Och han var väldigt trevlig. Den sortens häst där det blir bra om man gör rätt!

Inser att det blir tuffare för Kaneli-kompisen när hon ska prova våra. De är inte lika samarbetsvilliga....

Efter ridpasset åkte vi för att träffa hennes sambos häst. Han rider stor häst. Med betoning på stor! Ohlsson, som hästen heter, verkade dock snäll, lugn och trevlig. I stallet fanns andra fina hästar och en kelig katt med en bedårande liten kattunge...

Väl hemma hos Kaneli och sambon bjöds vi på vin och en toksmarrig trerätters. Sedan blev det kaffe och päroncognac i soffan, med kelig katt och kelig hund som pockade på uppmärksamheten. Så gott och mysigt! Så najs att göra något annat än att spika på alpackaligghallen, utan bara ha det trevligt!

Saga med sneda skon och blåljus bland betonggrisarna

2011-11-16T23:31:00.008+01:00

Tittar man noga i gräset under solen ser man en del av alla spindeltrådarna som fanns i hagen och t o m i grinden till hagen. Jättelånga, enstaka trådar. Jag såg väl en eller två små (mycket små som tur är) spindlar som var i full färd att spinna. Märkligt att de spinner så mycket tråd. Man undrar varför.

Vita Kachita mumsar i ligghallen.

Stilton! Man FÅR klappa på hans mage!

Kl 10.00 i måndags mötte vi en hästkompis, och karavankörde till vår halm/höleverantör utanför Trollhättan. Tidvis tjock dimma oroade – tänk om vi skulle tappa bort varandra. Men färden dit och hem gick bra, och de vi köper av är så trevliga att prata med.

Väl hemma blev det uteritt som avrundades med en perfekt galopp uppför backen. Men när jag sadlade av såg jag att Saga höll på att tappa en sko. Alla sömmar på ena sidan hoven hade lossnat så hela skon satt snett. Vilket tyvärr innebar att en av skons sidokappor, som "håller om" hoven i vanliga fall, nu stack rakt upp i hoven! Som väl är i kanten där man sätter söm, men ändå! Maken lyckades bända den rätt, men några timmar senare hade den glappat och åkt snett igen. Visste inte vad jag skulle göra! Vi försökte dra av skon, men den satt som berget på andra sidan hoven! Så när maken återigen hjälpt mig dra den rätt, silvertejpade jag helt enkelt fast den! Då kunde den inte glappa! Hovslagaren lovade komma under tisdagen.

Resten av dagen satte maken upp läkt på stallet medan jag byggde en staket-del, som ska sitta över vår Thermobar – vårt uppvärmda vattenkar – så att hästar och alpackor kan dricka ur det från var sitt håll. Det ser ut som ett sjömärke!

På tisdagen åkte jag in till jobbet på förmiddagen och jobbade lite, men körde hem igen för att ta emot hovslagaren kl 14.00. Han kom först 14.40 så pållan blev i alla fall ordentligt ryktad. Han fixade skon på 15 minuter! han tog bort det skadade i hoven, men turligt nog var skadan bara i hornet och gör inte ont på henne, så med nya skon på kan jag rida på som vanligt! Så skönt – har haft nog med turer till veterinären i höst.

På kvällen var det ridlektion och jag fick rida min favvohäst som gick så bra så! Så blev det långfika innan jag körde hem till tomt hus. Maken skulle vara barnvakt hos brorsönerna i Askim, så jag lämnades alldeles ensammen med vården av 11 däggdjur! Så jag skötte om dem och gjorde lite nödvändigt pyssel innan jag kunde bänka mig kl 23 framför TVn, med kvällsvard och – ostbågar!

Idag höll jag på att inte hitta bilen jag parkerat på Hedens parkering. Upptäckte under min letar-expedition att det var glashalt på marken! Så jag stapplade runt som en gammal tant och letade. Och fann den förstås till slut!

Körde hem längs alla vägarbetena på 45an. Längs Älvängen kör man i en fil med betonggrisar tätt inpå på ena sidan och motgående trafik på andra sidan. Då ser jag ett utryckningsfordon med blåljusen på komma bakom mig! (Inga sirener, dock!) Men jag hade ju ingenstans att köra undan! Försökte köra fortare men vågade inte öka så mycket på den kanske hala vägen och den bitvis tjocka dimman. Körde av i Älvängen, så ambulansen äntligen kunde komma förbi!

Väl hemma hade maken skött alla djuren och en fläskpannnkaka stod i ugnen! Min make är bäst!

Inflyttningsfest för alpackor!

2011-11-13T20:29:00.009+01:00

Det började med lite mingel (alla kom!) ...

Maken försöker locka in flickorna till halmbädden.

Alla alpackorna rullade sig i tur och ordning...

...och somliga fortsatte med ystra skutt.

Så serverades maten i det förnämliga nya foderbordet!

Miski mumsar!

Mysbelysning.

Idag red vi klätterrundan. Tyvärr har en stam nu sjunkit så lågt att det inte går att rida under den längre. Så då måste man kliva av. Leda hästen uppför backen och kliva på igen! Grannen har gett oss tillåtelse att såga ner den. Men den är rätt tjock...

Saga var rätt seg till hon efter tre "toalett-stopp" och sikte på hemväg, blev väldigt framåt! Väl hemma fortsatte maken med läkten och jag städade ur ligghallen. Maken räfsade bort stora stenar och gräs och jag lade en tjock halmbädd. Sedan släppte vi in alpackorna!

De var lite försiktigt avvaktande när de först gick in, men snart rullade sig alla. Miski var först att hitta höet i nya foderbordet och snart stod de alla där och mumsade!

Foderbordsbygge!

2011-11-12T21:30:00.007+01:00

Saga får lite lunch efter ridturen.

Parucha med den tykna uppsynen. Men hon är faktiskt väldigt snäll!

Maken sätter upp täckbrädor – och snart ska han såga till all läkt!

420 cm foderbord! Jupp, konstruktösen anas i bortre änden.

Saga nipprade när jag tog in henne för att sadla henne inför vår ridtur. Så jag tänkte att hon skulle vara skuttig under ridturen. Men hon var jättelugn, om än pigg. Men det är ju bara trevligt då. Pigg och nipprig är värre. För att inte tala om seg och nipprig...

Efter en solig tur beslöt vi att nyttja dagsljuset, och skjuta på lunchen. Så medan maken sågade till läkten till ligghallens gavel och kring fönstren, byggde jag ett foderbord av överbliven träpanel och läkt. Man funderar på hur de materialberäknar våra byggen egentligen. När hästarnas stall var färdigbyggt fick vi också över massor av läkt. Och till alpackornas ligghall blev så mycket ytterträpanel över att vi kunde klä även insidan med den. Tanken var först att vi inte skulle ha någon innerpanel, men vi insåg att vindduken som då skulle synas tydligt, skulle bli tämligen smutsig och full av alpackaspott – så innerpanel känns som en bra idé. Den blir lättare att hålla ren.

Det blev därmed lunch kl 17.00, men då var foderbordet klart, de flesta läkten tillsågade och färgdoppade, och djuren skötta. Då blir det "Hopp och lek" resten av dagen. Fast så mycket hopp blir det inte. Mest en slummer i fåtöljen framför TVn...

Hur det gick med Volvon? Jomän – väsnet var ett hål i avgassystemet (som de lagade gratis för det var så lätt) och "flapprandet" var någon grej som börjat gå sönder och lossna, så den fick bytas. Räkningen gick på knappt 5000:-. Man får ju vara glad när det inte blir mer. Och jag kunde hämta den igår, så nu har vi den till reds till på måndag!

Trolsk torsdagskväll

2011-11-10T23:59:00.000+01:00

Dimma och frost. Vackert och lite farligt...

Det var invigningsfest för kunder på makens jobb, så jag körde ensam hem på kvällen. Fullmånen sken starkt och lyste upp tjocka dimbankar som låg i dalgångarna. Så overkligt vackert! Särskilt med U2s "The unforgettable fire" på bilstereon. Medan jag skötte djuren blev det kallare och kallare och snart syntes frostglitter på marken.

Strax efter midnatt körde jag till Älvängen för att hämta maken vid bussen. Jag fick börja med att skrapa rutorna och dimman flödade mot vindrutan så jag fick köra långsamt. Här och var såg man hur dimman frusit på marken, så det fanns ju många anledningar att ta det vackert. Det är en sällsam känsla när dimman ligger så tät att man knappt ser var man är, inte en själ är ute och det känns som man är mitt ute i ingenstans.

Men jag fick hämtat min make utan incidenter, och lilla fina dovhjorten på grusvägen hoppade lämpligt nog iväg när vi kom med bilen.

En Volvo med vårdbehov...

2011-11-08T23:05:00.005+01:00

Fina flickor.

Söta lilla Miski!

Ledig måndag – denna gång = fönsterfodermontage.

Och fint blir det!

Det tidiga mörkret så här års ställer till det för oss morgontrötta som behöver dagsljus vid byggbestyr. Det blir liksom korta arbetsdagar. Vilket i och för sig har sina förtjänster... Men på min lediga måndag fick jag satt upp lite fönsterfoder och skött om djuren och "finmockat" lite grundligare.

Yoga-dags på kvällen och Volvon lät konstigt på vägen till Älvängen, liksom "flapprade" mer och mer ju mer man gasade. Och väsnades – lät lite som en traktor.

Det blev inte bättre under tisdagen, så väl inne i stan ringde jag "vår" bilverkstad bara 10 minuter hemifrån. Han tyckte inte jag skulle köra bilen mer! Så vi kom överens om att jag skulle prova en verkstad i stan. Så på lunchen lämnade jag den hos Bilia i Nordstan. Men jag skulle ju till ridskolan på kvällen, så jag fick sticka till makens jobb och ta Forden, och därmed tvinga den stackaren att ta den träliga bussen hem. Bara att hoppas att bilen blir klar under veckan – vi behöver den på måndag.

Ridlektionspremiär för konvalescenten!

2011-11-05T23:34:00.006+01:00

Man måste få med sig bakdelen.

Killarna.

Saga får sig en välförtjänt vila.

Knutbrädor uppe, fönster på plats, fönsterfoder snart färdigmålade och en del täckbrädor och läkt ska på plats. Det tar sig.

Maken hänger med småtjejerna.

Senaste två veckorna har jag försökt att komma igång att rida Saga ordentligt, efter konvalescensen. Lite stel i höger varv är hon, men i övrigt går hon väldigt bra! Fast på ridlektionspremiären idag var hon seg, så jag fick driva och driva. Men till slut blev det bra! Hon töltade så fint till slut! Så jag kunde vara nöjd när jag skrittade av henne medan maken red. Trodde aldrig hon skulle orka springa så mycket, för kondisen har ju tappats lite under hältorna.

Makens ekipage såg också bra ut, så vi åkte glada hem. Efter lunch målade jag lite och klurade på att bygga foderbord av en del spillvirke medan maken satte upp täckbrädor. Skruvbrist hindrade mig från att fullfölja min konstruktion idag, men den blir nog bra. Den börjar bli klar nu, ligghallen! Inflyttning nästa helg, kanske.

Eftersom det var halvdag igår, jobbade vi hemifrån. Fördelen är att det känns som att man fått en hel dag extra! Gillar att vara ledig!

Lång väg hem...

2011-10-30T23:49:00.002+01:00

Spinnkursare i alpackahagen!

Efter frukosten fick vi hantera suri-garn. Surin är en variant av alpackan (den vanliga kallas huacaya) med jättelång glansig ull, det ser nästan ut som om de har dreadlocks. Ullen har mycket längre fibrer än vanlig alpackaull, men är också mycket glattare, så man måste spinna hårdare för att få den att hålla ihop! För bästa resultat kammar man ullen så alla korta fibrer går bort. Så kallad kamull – som inte nopprar sig, just för att där inte finns korta fibrer tråden! Mycket exklusivt!

Det tog ju evinnerlig tid att kamma den och sedan spinna den, men fin tråd blir det! Nu hade jag äntligen lärt mig spinna tunn tråd, och ingen sådan där ojämn, ful "bouclé" som det blev i början. Jag tog kommandot över tråden!

Kursen var slut 15, men ingen kunde slita sig riktigt. Jag kom iväg hemåt kl 16.00 ochh hade en 5 -timmars bilfärd hem. Turligt nog regnade det inte, men jag såg på vägbanan att det hade regnat, som om jag "jagade" regnet. Kom hem hel och hållen och toksugen på att spinna!

Spinnkurs och hällristningar

2011-10-29T23:35:00.001+02:00

Dimmig morgon på Österlen.

Fin appalousa-tjej.

Förevisning av hur ullen ser ut inne i – mycket mörkare!

Alpackaullsproducent!

Det var lite rått i dimman. Men även lite trolskt.

Hällristning.

Efter frukost inne i köket blev det besök ute hos alpackorna. Därpå mycket spinnande uppe i kurslokalen, till lunch. Då serverades gräddig sparrissoppa med tokgoda ostchips, luad ål med potatismos och lingon, och till dem som inte gillar ål, tamale. Men jag smakade allt! Och allt var gott!

Något dästa fortsate vi spinnandet fram till 17-snåret, då vår värd och en kursdeltagares man kört iväg och tänt grillen, så glöden var lagom klar till vi kom för att titta på en stor häll med fina hällristningar. Vår spinn-lärare kunde minsann en hel del m dessa ristningarna också. Medan mörkret föll i dimman åt vi grillad korv och drack rött vin. Mysigt, fast det var lite råkallt. Grillen kom från vår lärares hus i närheten, så jag och en kurskamrat gick iväg med den bort till hennes hus. Sällan man är ute och går med en grill!

Sedan blev det ännu en kväll framför brasan i köket, med lite spinnande på slända, fläderblomsvin och godsaker!

Till Simrishamn på spinnkurs!

2011-10-28T22:50:00.008+02:00

"Fröken" visar.

Koncentration.

Jag vid speed-spinnrocken. Där hann händerna inte med...

Lite osäker var jag, på hur lång tid det egentligen tar att köra till Simrishamn. Jag vet nu, att inklusive kort fika på Statoil i Snapparp och tokstor burgare på Max i Löddeköpinge, så tar det exakt 5 timmar och tre minuter!

För jag kom ju inte hemifrån förrän 8.57 (jag hade förstås planerat komma iväg kl 08.00....), men svängde in på Österlen Alpacka prick 14.00. Förutom "fröken", vår lärare, och vår värd Ann Marie, var vi 8 fruntimmer i olika åldrar som var på kursen. En var med på Camelidynamicskursen i september. Vi började med en fika med nybakade scones med "clotted cream" och sylt. Så gott! Sedan var det dags att börja spinna!

Vi fick varsin låda med olika sorters ull, i numrerade påsar, så att vi skulle kunna börja spänna den mest lättspunna ullen, och sedan gå vidare. Lite knepigt är det. Det pysslades och sysslades och svors en smula mellan skratten – och det var allmänt trevligt. Fick lite kläm på "tricket" men det är svårt att spinna jämn tråd. Det tar 7 år att bli bra, sa "Fröken"...

Vid 18.00-snåret var vi några som installerade oss på Bengtssons Loge innan hela gruppen trängde ihop sig inne på PUBen och åt deras fantastiskt goda revbensspjäll! Efter mat och prat och lite vin, gick vi till Ann Marie, hämtade våra sländor och spann en stund, innan vi smakade på deras fläderblomsvin och några smarriga ostar – vad sägs om Guinness-cheddar? (det var gott).

Söndag. Med ridlektion och bygge.

2011-10-23T22:48:00.001+02:00

Mökkvi och maken blev svettiga!

Kachita.

Bygget, so far. Knutbrädor gör susen!

Idag red maken lektion uppe i Sålanda, och jag och en annan "anhörig" tittade på. Denna gång, visa av skadan sedan sist, var vi ordentligt påpälsade! När jag kom hem, hade ju inte min pålla fått någon motion, så jag fick ju jag se till att rida min pålla. En N-runda. Med stopp hos grannen för lite småprat.

Resten av dagen gick som vanligt åt till ligghallsbygget och djurskötsel.

Ronja-katten hade efter tre dygns bortovaro skapat viss oro hos matte o husse. Då plötsligt, när jag öppnade ytterdörren, rusade Ronja-katten in, direkt till matskålen och vrål-åt. Så tok-sov hon i husses säng i flera timmar. Gick upp och tok-åt lite till. Och fortsatte sedan sova i husses säng. Först 8 timmar senare hade hon tid att kela med matte och husse. Nu är hon ute igen...

Plötsligt lugn arbetsvecka!

2011-10-21T23:26:00.003+02:00

Hittade denna underbara bild på Facebook! Det blir till att köpa hem mycket hårspray ...

Efter några hysteriska arbetsveckor med tokdålig framförhållning, blev detta plötsligt en väldigt lugn vecka! Mycket märkligt. Skönt med en paus, men lagom är bäst.

Vädret har varit minst sagt växlande. På tisdagen när maken red på ridskolan skötte jag djuren i ömsom hällregn, klar stjärnhimmel, hagel och åska.

Frostmorgon med Trollhättetur.

2011-10-17T23:09:00.000+02:00

En frusen tistel.

Zolly-Bolly tycker det är lite häbigt om tassen att gå på frosten.

Mökkvi i hagen.

"Flickorna."

Kryp som gör fler kryp...

Söndagsmorgonen var kall, krispig och frostvacker! Återigen promenerade jag med Saga bort till isis-grannen där vi blev kvar och snackade en stund, innan maken fortsatte mot en skogsrunda och jag vände hem igen. Sedan blev det fönstermålning, panelsättning, mockning...

På måndagen var det dags att hämta hö och halm utanför Trollhättan. För första gången träffade vi "mannen bakom mailadressen" – det brukar vara hans far som tar emot oss. Kanske var han nervös, eftersom vi nämnt att en del höbalar vi köpt sist, var dammiga. Vi hade med några "kakor" för att visa. Och han höll genast med, sa att det var dåligt, och kompenserade oss rikligt med ersättningsbalar och lägre pris. Vi kom undan så billigt så jag nästan skäms. Det nya höet verkar än så länge väldigt bra!

Stackarn. Vi har alltid fått bra hö därifrån, men det har ju varit ett lurigt år i år med mycket fukt. Inte lätt att vara höbonde då...

Så blev det till att måla igen till mörkret och temperaturen föll så jag knappt kunde se vad jag gjorde och snart nog skulle det inte vara varmt nog.

Och så duschade vi och åkte till yogan och fick "öppna höfterna". Jag kände mig ovanligt stel och hade svårt för en ny position. Men minsann så kändes faktiskt höfterna öppnare efteråt!

Äntligen ledig!

2011-10-15T23:56:00.001+02:00

Ronja hjälper till att hämta posten.

På promenad med pållan och ett stiligt ekipage!

Längst till höger syns vårt gula hus och vårt stall. Dubbelklicka på bilden för närmare titt.

Taknock monteras!

Och så blev ligghallen ett förnämligt arbetsutrymme!

Efter ännu en hysterisk vecka på jobbet, avrundad med helt osannolika förutsättningar – och ändå hann jag! – så är det skönt med helg! Det är verkligen helt otroligt hur folk verkar tro att mitt jobb tar tre sekunder! Att jag kan leverera i samma ögonblick som jag får beställningen. Hur kan man inte förstå att mitt jobb kanske också tar tid? Jag blir så trött. Hur som helst hade jag lyckats göra klart så att helgen kunde bli jobbfri! Yippie!

Saga får bo i ligghallen med paddocken nu, medan jag gradvis låter henne gå på bete en stund då och då, för att åter vänja henne på gräs. Hon vill uppenbarligen ha mer gräs. För idag när vi gick ut för att pyssla med dem, hade Saga lyckats riva vårt tillfälliga stängsel och gick och betade förnöjt i vinterhagen! En sådan rymling!

Så promenderade jag med Saga medan maken red Mökkvi. Solen sken, Saga var pigg och glad och det var allmänt trevligt. På eftermiddagen monterade maken taknock medan jag på förekommen anledning såg över att elstängslet funkar som det ska överallt. Det gör det nu. Och nu är det påslaget också...Så mockade jag och målade fönster. De skulle grundoljas, grundmålas och sedan strykas med två lager fönsterfärg – så det tar ju ett tag. Idag hann jag klart med oljningen i alla fall!

Karo har kört lastbil och har nog en frisk häst!

2011-10-12T22:16:00.000+02:00

Denna lastbil körde jag. 5m. Fast jag tror inte det är olagligt om det är på ens egen gård? Eller hur är det?

3,5 ton hösilage...

...tar upp en del av stallplan!

Sagis, onsdag efter sin "lunch". Hon tog sig en spring- och hopp-vända i padocken, säkert yster över att inte behöva vara stilla i en box längre!

Ledig måndag i förrgår! Så jag tog tag i att betala räkningar, blogga, sköta mailkonversationer, se över ekonomin och sådant, medan regnet föll utanför i varierande intensitet! Någon gång vid 15-snåret hörde jag ljudet av en tung lastbil – leverans av beställt hösilage till hästarna!

Föraren var en glad gamäng som frågade om jag ville köra lastbilen! Han förklarade att han kunde baxa ut pallarna med balarna över lastplattformens kant, och så skulle jag sakta köra framåt så att pallarna blev kvar på marken, medan han höll koll på att de inte välte! Då slapp han springa fram och tillbaka och därmed gick det lite snabbare att lasta av! Och det var ju rätt kul att köra den stora lastbilen, även om det bara var någon halvmeter i taget.

Nu var han ju rätt pratsam, så jag vet inte om vi sparade så mycket tid, men trevlig var han. Och blev väldigt förtjust i alpackorna!

Idag var vi hos veterinären med Saga. Och hovbölden verkar ha läkt ut! När hovslagaren skulle slå på en sko på hoven som varit gipsad, insåg vi att det var dags för helskoning! Så han skodde hela henne! Himla praktiskt – så nu slipper vi åka in bara för det! Veterinären tyckte hon haltade en smula fortfarande, men sa att det kunde vara att hon fortfarande är lite öm eftersom de karvat så mycket. Om det inte är bättre om 2 veckor ska jag höra av mig.

Så nu blir det skritt-träning i två veckor och undvikande av vassa underlag (som t ex makadam) så ingen sten fastnar i hennes ännu ej så hårda hov. När vi kom hem fick hon beta gräs i 20 minuter! Så glad hon blev! Nu ska jag varsamt vänja över henne från till det nya hösilaget och till bete – lite försiktigt...

"Älgkänsla" och en månbåge!

2011-10-09T23:57:00.000+02:00

Kachita.

Det var en väldigt vacker, solig och frostig morgon och vattnet i stallkranen hade frusit, så jag fick ta vatten i kranen uppe vid huset. Maken föreslog att jag kunde motionera Mökkvi, så vi red N-rundan extended! Jag hade just vikit in på "omvägen" hem, och Mökkvi krånglade lite förstås. Det gör de ju gärna, när de vet att det finns en genare väg hem. Så när jag red där tänkte jag att jag borde se älg.

Jag fick "älgkänsla". Och se, när jag tittade åt höger, bara 20 meter bort, stod en ko med sin kalv och glodde. Kanske delvis därför Mökkvi krånglat.Vi höll just på att korsa deras väg! Men han gick förbi fint och lugnt. Så jag red vidare som inget hade hänt och sjöng och visslade så de skulle veta var vi var. Jag är inte rädd för älgar, men respekt för dem har jag. Man vill ju inte ådra sig deras ilska...

Så när jag precis skulle rida ut från stigen, ut på grusvägen, upptäckte jag att bara 2 meter från mig, på andra sidan stängslet till en trädgård, stod en liten dovhjort! Den hoppade förskräckt undan när jag kom. Mökkvi ryckte bara till. Det är skönt med vilt-vana, coola hästar!

Efter lunch monterade maken tak och jag var lite behjälplig medan jag gjorde andra sysslor. Lite innan 15 kom en bil körande. Ett annat par i Älvängen, och deras dotter, hade också läst artikeln i GP, och därpå mailat och frågat om de fick komma och titta på dem. Och det fick de ju!

Manken var just i färd med att sätta sista takplåten på plats, så mannen i familjen hjälpte till att lyfta upp den. Så förevisade jag alpackorna och mutade dem med äpple och kraftfoder, medan maken fick klar taket på stallet! Perfekt!

Vi tog en fika med våra besökare som var himla trevliga, på jakt efter en hästgård i samma storlek som vår, och med intresse för alpackor!

Efter besöket gick maken ut och fixade med stallet igen, medan jag jobbade lite. Det började blåsa värre och värre, och regna intensivt! Så till slut gick jag ut och tog in hästarna och blöt make! Ingen vits för dem att vara ute i det busvädret!

Det har varit så konstigt väder på sistone. Först 20 grader i oktober, sedan frost. Skurar och sol om vartannat. Praktfulla regnbågar. Som idag, som började med frost och slutade med "storm".

Och i torsdags, såg vi en månbåge! Jajamän! Halva himlen var täckt av moln. Andra delen var klar med glimrande stjärnor och en starkt lysande, nästan full måne. Och det hällregnade! Kallt regn! Men när vi tittade mot himlen motsatt fullmånen, var där en halv båge över himlen! En regnbåge av månljus! Tydligen har de också alla färger som en vanlig regnbåge har, men färgerna försvagas så i månljuset, att människans öga inte kan uppfatta dem. Häftigt!

Tak, tak, tak – och oväntat besök!

2011-10-08T23:47:00.000+02:00

Ridlektion! Och frugan och andra respektive i publiken frös...

Goa Golden Retrievern som brukar komma och be om kel och hoppas på godsaker. Så lugn och fin. Och tok-kelig!

Fin utsikt från köket...

Bara några plåtar kvar!

Maken monterar!

Vi åt lunch efter ridlektionen, när en bil parkerade nere vid infarten. En man kommer med stor kamera på magen, och efter honom en kvinna. De ringde på och frågade om de fick ta lite bilder på alpackorna! De hade läst artikeln i GP och blivit glada att det fanns alpackor så nära, så de gjorde en avstickare när de ändå var i faggorna.

Lite äpplebitar till Parucha garanterar bra bilder! Så maken och mannen stod inne i hagen och plåtade medan jag pratade med kvinnan som inte var intresserad av att komma in i hagen. Men blev väldigt kär i Qhichincha! Och vem blir inte det?

Jag städade och röjde i stallet och inne medan maken monterade tak. Vi vill ju ha färdigt taket denna helg!

Föga fri från frenetisk fredag

2011-10-07T23:38:00.000+02:00

Stiligt ridhus är under uppbyggnad hos veterinären!

Stilton kramar mattes arm så matte jobbar bättre...eller nå't.

Dags för veterinärbesök igen denna fredag. Så min plan var att ta ledigt, eftersom jag har mycket plustid att ta ut. Men – vi har massor att göra på jobbet. Så vi jobbade flitigt hemifrån båda, utom när vi var hos veterinären.

Sagas hov verkar bra nu, men hornet i hoven var inte tillräckligt hårt – så de gipsade igen! Visade sig att en av veterinärerna hade läst artikeln om oss i GP!

Väl hemma igen var det bara att jobba på. Sedan i går eftermiddag har 6 HTML-mail hamnat i mitt knä. Utöver det som jag egentligen planerat att jobba med. Någon måste väl vetat att de skulle göras? Så varför kommer alla på en gång, när de helst redan skulle vara färdiga? Resursplanering, någon?

Så jag satt länge och jobbade på kvällen. Och var ganska sur på att det alltid är så dålig framförhållning i vår branch. Under tiden var bästa maken duktig, så när jag hade jobbat klart, var alla djuren skötta och en tok-god pizza på gång i ugnen! Så det blev ett bra slut på dagen ändå!

Känd från GP!

2011-10-04T23:50:00.001+02:00

Så nu är man känd från GP!

Maken hänger med tjejerna.

Den 9e september var här en frilansjournalist, vidarebefodrad från Österlen Alpacka där vi köpt våra djur, och en fotograf från GP, och intervjuade oss om alpackor och tog bilder. Journalisten var väldigt trevlig och entusiastisk och vi fick korrläsa, vilket tydligen inte alla journalister låter en göra. Idag var artikeln i GP! Och OJ så stor den var! På Hälso-sidorna! Det tycker jag är lite kul. Jag är ju inte så tok-hälsosam av mig...

Så jag blev rejält uppmärksammad på jobbet och på kvällens ridlektion!

Takläggningsdags!

2011-10-03T23:37:00.006+02:00

På måndagsmorgonen så kom då äntligen takplåten! I färdiga längder!

Först säkrade vi plåtarna med "tvingar" med snören bundna i, så de inte skulle hasa ner och halshugga oss. Men det är så lite lutning på vårt tak, så plåtarna ligger där ändå.

Maken kliver på taket...

Maken monterar...

Nämen!

Igår lyckades jag grundmåla resten av ligghallen! Och en vägg på den gamla ligghallen som byggdes till när alpackorna kom. Men så kom regnet och vi fick nöja oss.

Idag på förmiddagen kom så äntligen takplåtarna. Så då var dagen lättplanerad! Att fästa dem är ett enmansjobb, för någon som är lite stark... Så jag mockade och fixade för djuren och var tillgänglig när maken hojtade och sa att det var dags att plocka upp en ny plåt på taket. De är inte så tunga, men de är 1x4,4 meter, så de är inte helt lätta att bära med sig.

På kvällens yoga fick vi prova en position som hela min kropp skrek i protest mot! Jag råkade möta blicken hos Mökkvis hovslagare som också går där. Vi bara tittade på varandra och skakade på huvudet. Tänk vad stel man är!

Nu minns jag hur jobbigt det är att måla obehandlat trä...

2011-10-01T23:46:00.006+02:00

Saga – nu med chict bandage i illrosa!

Sawila!

Rullningsdags!

Måla, måla, måla...

Bara lilla ljusa biten på gaveln och bortre väggen kvar att grundmåla!

9.15 var vi på Ale-kliniken. Ni förstår ju hur ohyggligt tidigt vi fick gå upp, en lördag! De tar bara inbokade fall på lördagar så där var bara väldigt lite personal, och därmed väldigt tomt och ödsligt. Inga andra bilar med släp på parkeringen, som brukar vara full!

När jag skulle skritta Saga för att veterinären skulle se hur hon gick, var Saga så framåt, att bara tre kraftfulla steg fick veterinären att skratta och säga att det verkade som hältan var ordentligt borta! Och när de mödosamt lyckats ta bort gipset, tyckte hon att det såg bra ut. Så det blev nytt gips, som stöd för det ännu mjuka hornet i hoven, idag med illrosa bandage!

Sagas hosta har ju blivit bättre, men denna morgon var hon febrig och svettig igen, 38,1 grader. Veterinären säger att det är ett virus, att Saga är förkyld! Så det är bara att vänta ut. Hon mår ju bra i övrigt. Denna veterinär kommenterade också att Saga var bra i hullet, smal och fin! "Ponnys och islandshästar brukar vara så tjocka", sa hon. Och så är det ju. Men det är lätt att hålla Saga i lagom hull, om man bara tänker sig för! Så är det inte med alla hästar!

Vi var ju hemma tidigt, så jag hann göra all djurskötsel innan lunch, medan maken satte upp den sista ytterpanelen på ligghallen. När han efter lunch red en klätterrunda på Mökkvi, började jag grundmåla. Jösses vad tungt det är att måla obehandlat trä! Men ganska fort går det. 3 timmars jobb, så hade jag målat 65% av ytan!

Halt och hostig häst – en svettig natt.

2011-09-29T23:32:00.000+02:00

Tisdagen fortlöpte som tisdagar brukar, och jag skötte djuren medan maken var på ridskolan. Då, vid 20-snåret, mådde alla djuren bra.

När maken gått för att natta dem senare på kvällen, kom han tillbaka och sa att Saga andades konstigt. Det gjorde hon! Buken arbetade jättemycket, hon hostade då och då, och tempen var 38.1, vilket är mycket för henne. Och hon var svettig! Det var ju inte så mycket jag kunde göra sådär vid midnatt. Eftersom vi hade tid hos veterinären dagen därpå, satt jag och jobbade här hemma för att "ligga före", så jag jobbade och gick ner någon gång i timmen och tittade till Saga. Andningen lugnade sig och tempen sjönk lite, men hon blev inte helt "som vanligt". Ett gott tecken dock var att hon verkade pigg, hungrig och alert.

Kl 3.00 la jag mig. Gick upp vid 6.00 och kollade tempen och ringde veterinären igen så snart deras växel öppnat. De var dock inte så oroliga – jag skulle bara kolla tempen noga innan jag åkte till dem. Väl där kom en annan veterinär än sist, men hon var väl insatt i problemen, tog blodprover för att kolla hennes hosta, och noterade att hon fortfarande haltade. Så det blev nytt gipsbandage och ny tid på lördag!

Väl hemma igen fick jag ju jobba igen. Nu när oron för Saga släppt, kände jag av tröttheten från min jobbiga natt med alldeles för lite sömn. Var jättesvårt att jobba! Somnade till en stund, där jag satt i soffan med datorn i knät...

I morse var Sagas temp 38.1, vilket ju är lite högt, så jag åkte in till kontoret och jobbade på förmiddagen, men åkte hem vid lunch och "VAHAde" (vård av sjuk häst). När jag tog tempen efter hemkomst var den nere i 37.3! Så skönt! Resten av dagen jobbade jag hemifrån. Fortfarande en smula jet-lagad sedan tisdagsnatten...

Veterinärbesök - och norrsken!

2011-09-26T23:15:00.001+02:00

Mor & dotter i regnet.

Medan konvalescenten står i torr box!

Det var minsann norrsken när det var nattningsdags för pållarna! Nu ser det väldigt starkt ut på bilden, eftersom jag fick ha en väldigt lång exponeringstid för att få med det över huvud taget, och då rörde det ju sig.

Jag fick tid hos veterinären på förmiddagen, för att se på Sagas hälta. Och det var ju en hovböld! En stor en! Som gick långt upp och var svår att skära bort. Och hon som travade i paddocken igår, alldeles av egen vilja! De kunde inte se ordentligt om de fått bort allt eftersom det blödde en del (dock inte farligt mycket), så jag fick tid för återbesök på onsdagen.

Veterinären sa att de hade många patienter med hovbölder, mugg och rasp och andra problem som gärna uppstår när det är lerigt och blött i markerna. Så hon tröstade mig med att en hovböld ändå var en bra diagnos för en så tydlig hälta – för när bölden väl är borta och har läkt, är den borta. Saga får inga bestående men av den. Veterinären kommenterade också att Saga var precis lagom i hullet!

Hon hade också jämfört dagens röntgenbilder med de som togs för tre år sedan när Saga hade förra hovbölden. Då hade Saga lite "fång-hovställning", men det var mycket bättre nu, tack vare hennes specialskoning!

Efter en snabb lunch skulle maken arbeta medan jag var ledig. Så jag red ut på Mökkvi, pratade med både ridhusgrannen och isis-grannen på vägen. Dagen hade varit solig, men nu mulnade det på. Duggade. Regnade lite mer. Regnade på ett häbigt sätt. Men jag hann hem innan det började hällregna! Men det var ju varmt, så jag kunde sköta djuren utan att frysa, fastän jag var blöt. Man blir ju varm av att mocka om inte annat...

När det var dags att natta pållar, så var det norrken ute! Inte var dag på dessa breddgrader! Jag såg det i Göteborg en gång på 80-talet, annars har jag bara sett det i Norrland.

Slitsam söndag

2011-09-25T23:05:00.006+02:00

Dagen började med ridkurs!

Spika panel!

Qhichincha stod alldeles lös – ändå fick jag lov att komma åt att klia henne!

Kachita blir trött av att se matte och husse jobba.

Inifrån ligghallen.

På förmiddagen bar det av till ridkurs, och jag som ju inte kunde rida min halta häst, var med som "hästskötare", dvs jag stod mest och hängde vid paddocken och glodde, pratade med förbipasserande och hade det bra. Mökkvi och maken fick jobba, dock! Bra arbetsfördelning, tycker jag.

Väl hemma gjorde vi ett ryck och röjde i röran i huset så det blev riktigt hemtrevligt! Efter lunch började maken spika panel medan jag mockade och skötte alpackor. En fika – så blev det till att spika panel, jag med.

Grannens T kom ridande på Eyglo, som varit "mammaledig" men som hon börjar träna upp nu. Det är en liten rund dam nu, men T får säkert ordning på det så snart fölen är avvanda. Alltid trevligt med en pratstund!

Halt häst. Igen!

2011-09-24T23:00:00.000+02:00

Kachita tar igen sig.

Nos-mot-nos med Miski!

Maken sågar.

"Blått ordensband" kallas den. Det upp till 10 cm vingbreda nattfly som flaxade runt i paddocken ikväll. (Bilden snodd på nätet).

Vi började med att samla alpackorna och bodyscora dem. Insåg att det var ett tag sedan. Men alla var vid gott hull utom de digivande som var en smula tunnare, men inget alarmerande. Söta Miski nosade på min nos (så sött) och jag fick lov att klia Qhichincha, fastän hon stod helt fri och kunde gå om hon ville!

Så var det dags för en ridtur. Vi tänkte oss en N-runda och så träna lite på grusvägarna och finrida lite i paddocken inför morgondagens ridkurs! Saga kändes lite snubblig, och vi ledde runt henne i paddocken Haltade hon? Ja! Nej, förresten. Eller? Men vi travade henne och tyckte nog att hon verkade okej ändå. Så vi red iväg och stannade hos isis-grannen. Då blev det tydligt! Kanske klämde deras grövre grus med på sulan eller nå't, men här blev det otroligt tydligt att Saga var halt! Denna gång på vänster fram.

Så det var bara att hoppa av och gå hem. Och ställa in sitt ridkursdeltagande. Suck. På hemvägen, på den platta, släta vägen gick Saga som vanligt igen! Utan hälta. Och så kom det tillbaka. Känns ju som en väldigt sannolik NY hovböld, som dränerar sig själv ibland.

Just som jag gick mot ridhusgrannen ringde hon (!) och frågade om hennes vänner, som håller på att bygga ett sådant stall som vi har, fick komma och titta på hur det var gjort. Och det fick de ju. Jag hann bara komma hem med Saga och sadla av, innan de svängde in på gården. De var bara här en kort stund, men verkade trevliga. Och ungefär lika förvirrade inför sitt bygge, som vi var... Men det går ju säkert bra för dem, för det gjorde ju det för oss!

Efter en sen lunch mätte vi och sågade upp plank till ytterpanelen på alpackornas nya ligghall. Och fick upp några plank. Men sedan fick vi ge oss, när mörkret föll ...

En tur till Skåne och Karo på taket!

2011-09-19T23:26:00.005+02:00

Pappsen och maken i Brobys nya park.

Mökkvi och älgarna (en älg ligger ner, så den syns knappt).

Stormbyarna under tisdagen ryckte loss nästan all markduk på alpackaligghallstaket! Så på torsdagskvällen var det jag som stod och fäste upp den igen, ikapp med solnedgången. Jag hann klart lagom till att det helt enkelt blev för mörkt. Sådär kul att göra det jobbet igen! Men stjärnorna glittrade ovan mig, fullmånen sken, och långt bort i sydväst såg jag åskblixtar lysa upp himlen. Faktiskt riktigt vackert! Jag ville ha fast markduken igen, innan vi reste iväg, så det var tur att jag hann klart!

På fredagmorgonen skötte vi djuren innan vi åkte till jobbet. Och sedan direkt från jobbet, ner till mor och far i Broby i norra Skåne! Det är skönt att komma bort lite, bli bortskämd av "päronen" och hinna träffas lite, medan bästa T såg till djuren på lördagen!

På lördagskvällen hade de bjudit in min nästkusin, hans fru och hans pigga och fnissiga 88-åriga mor! Jag har inte sett dem på, typ, 38 år! Dåförtiden var nästkusinen med när det skördades hö och vi ungar i grannskapet fick åka hölass från min morfars gård till nästkusinens pappas gård, och titta på grisar och kor! Riktig Bullerby-idyll! De var hur som helst trevliga och det blev en bra kväll.

Igår åkte vi hem, och idag red vi klätterrundan. Det är dags att komma igång att rida Saga efter konvalescensen nu!

Det blev en bra tur, och när vi kommit hem och höll på att sadla av, såg jag plötsligt två älgar uppe på fikakullen! Lite nervös var jag, att de var så nära. Men de höll sig på kullen, även om den ena höll oss under noggrann uppsikt. Hästarna märkte dem inte först! När de väl gjorde det, nipprade Saga lite, medan Mökkvi bara tittade till lite extra. Vi flyttade dem till torra (eller snarare "torrare" eller "mindre blöta") hagen innan vi gick in och lämnade älgarna där på kullen.

På yinyogan på kvällen skulle vi "öppna höfterna". Plågsamt! Men välbehövligt! Jösses, vad stel man är!

Dagar på hemmanet

2011-09-12T23:02:00.000+02:00

Kachita med liten mjölkmustach! Eller, mjölk-skägg kanske.

Septemberkväll.

Parucha kliar sig.

Miski!

Maken städar ur boxar och högtryckstvättar!

I vintras låg snön tung på vårt förrådstält. Så att remmen som spänner fast gaveln över metallstommen gick av. Hur få in ny rem i tältgaveln? Jo, man lirkar in en vattenslang genom "tunneln" där bandet satt, tejpar fast den nya remmen med silvertejp, och drar igenom! Man får dock göra ett snitt i toppen, och trä igenom halvorna var för sig. Häpp!

Stora svampar växer på hemmanet.

Matdags!

Det är som maken säger. Det är helt OK och ganska kul att vara tillbaka på jobbet. Men det tar så mycket tid! Men helgerna kan man pyssla på. Så vi har städat ur stallet, jag har åter fäst fast markduk som börjat blåsa loss under den seriösa blåsten i tisdags, tältgaveln är äntligen lagad och alpackorna är söta!

Igår skulle maken ridit kurs för Helene. Jag valde att inte vara med, eftersom Sagas hov visserligen är frisk, men kanske lite mjuk ännu. Fast det hade nog gått. Nu var de tillräckligt många ändå, så mitt icke-deltagande gjorde inte så mycket. Men så tokåskade det på morgonen! Och det är ju inte kul med lektioner i åska, så det blev inställt!

Idag gjorde jag i ordning nya bäddar i de nystädade boxarna åt pållarna. Väderprognosen varnade för ankommande stormbyar och med allt regnande liknar hagarna snarast vietnamesiska risfält. Vi får nog snart tomten taxerad för "sjöutsikt". Och där går stackars pållarna. Så nu får de gå några timmar var dag i en hage med mycket gräs, men som är torr, och stå i box om natten. Men arbetdagar måste vi ha dem i den avbetade hagen. Som också är den blöta hagen... Sjöhästar?

Friskförklarad fåle och framgångsrikt fåleframförande!

2011-09-06T23:16:00.001+02:00

Saga – nu utan gips!

Vid 13-snåret igår var vi hos veterinären igen – och Saga var helt bra från sin hovböld! Så hon skoddes runt om och på hoven som varit dålig, och efter några timmar kunde vi köra hem med henne igen. Tyvärr får hon inte gå på grus på 1 vecka – 10 dagar, förrän hoven hårdnat ordentligt där de karvat bort böld. Och det är ju nästan bara grus häromkring ... Men hon kan i alla fall vara i hagen med Mökkvi! Tyvärr är den ju rätt blöt och lerig av allt regnande, så vi låter dem beta i en annan torrare hage några timmar då och då.

På tisdagen var det dags att gå till jobbet igen! Efter 4,5 veckors semester. Vart tog de vägen? Men jag säger som maken – det är rätt kul att vara tillbaka på jobbet – det är bara det att jobbet tar så mycket tid!

På måndagskvällen var det premiär för Yin-Yogan igen! Och jösses vad stel jag var! Tur yogan börjar igen, känner jag... Makens hovslagare dök också upp! Och hon kände sig lika stel, hon!

På tisdagskvällen var det min tur att rida på ridskolan! Och det gick riktigt bra – jag fick en eloge av ridläraren för min ridning! Och sedan var det förstås fika! Alltid lika trevligt!

Pilane – dagen efter...

2011-09-04T23:23:00.010+02:00

Hupps – lite problem att ta på sig tröjan där, verkar det!

Tog bara med en liten blomma...

I Pilane lurar bildäckskrokodilerna på fåren...

Hej, hej, säger "Radiator Rex".

Porträtt!

Jag var väl inte så pigg, medges det, dagen efter kräftskivan när jag plockade i ordning efter festen. Hittade ett bortglömt glas och en mobil – den senare snart återbördad till grannen mittemot! Dagen var tokvarm – 26 grader sades det – så jag blev toksvett därinne i ligghallen, medan maken låg inne och hämtade sig efter gårdagen – han var i lite sämre form än jag denna dag...

Långt in på eftermiddagen hade vi dock repat oss, och jag kände mig skärpt nog för att köra till utställningen i Pilane. Det skulle bara vara öppet en vecka till! Det hade mulnat till under eftermiddagen, och det kom några regnstänk – men turligt nog inga riktiga skurar! Där var många skojiga konstverk och vi fick rört på oss lite! På hemvägen piggade vi upp oss igen med en degnöt (doughnut) och Coca Cola på Statoil (jomän, vi vet hur man unnar sig!)

Kräftskiva!

2011-09-03T23:44:00.000+02:00

Så grön!

Alpackorna inspekterar bygget.

Bus!

Alpackorna småkivas.

Kräftfest!

Fredagen och lördagen ägnades åt att spänna klart markduken på taket och göra i ordning inför Vägföreningens årliga kräftskiva! Tanken var först att vi skulle vara i vår gamla ligghall – men jag insåg att vi kan ju inte flytta djuren, förrän vi har ett riktigt tak på den nya ligghallen. Saga med gipsade foten måste ju stå torrt! Och markduken på taket är ju inte vattentät!

Så jag beslöt snabbt att vi skulle ha kräftskivan i nya ligghallen istället. På fredagskvällen kom en granne med alla bänkar och bord, och strax innan festens början kl 19.00 på lördagen kom ridhusgrannarna med den fiffiga ljusslingan, så livar upp och är så lång att den nästan nådde runt hela hallen!

Snart nog var det fullt av bilar i paddocken och fullt av folk i ligghallen! Alpackorna låg tråkigt nog i den gamla ligghallen, så de syntes inte när folk kom, men lite senare kom de ut – bara för att utföra sina toalettbestyr. Men alla våra gäster bedårades. Hälften av alpackorna, och hälften av den förnämliga limträbalken som håller uppe vår takås...

Det blev ett bra kalas, fast man hann inte tala med alla. Men det är ju så ett bra kalas ska vara. Och som tur var regnade det inte! För, som sagt, markduken på taket är ju inte vattentät...

Markduk på taket! Så tokigt!

2011-09-01T23:57:00.000+02:00

Fråga: Hur hanterar man 4x17,4 meter markduk? Hur får man upp den på taket?

Svar: Man delar den ungefär på mitten, rullar upp den från bredsidan till en flik är kvar, fäster med klämkorkar (man tager vad man haver) i ändarna...

... och rullar upp den mot sidan som ska monteras först!

Lägger upp rullen på taket med en förhoppning om att kunna rulla ut den hela vägen över alla läkten om man knuffar till den – men ena änden envisades med att falla ned mellan takåsarna! Men det gick rätt smidigt ändå!

Miski passerar bygget.

Klart för kräftfest! Nästan i alla fall!

Efter en sen frukost monterade jag upp all markduk på taket. Hotande mörka moln och en väderprognos som lovade mer vind, motiverade mig till att göra helt klart i ett pass! Man vill inte brottas med 70 kvm markduk i blåst!

Men – varför markduk på taket? Jo, när man har plåttak kan det lätt bli kondens på undersidan. Men har man markduk under plåten – fastnar kondensen där till den torkar upp! Så helt galna är vi inte!

Eftersom vi behövde en festlokal inför Vägföreningens kräftskiva på lördag, kändes det bra att ha detta "indukade tält" klart. För den gamla ligghallen, förra årets festlokal, var ju upptagen av konvalescent Saga och alpackor!

Maken red Mökkvi på kvällen medan jag skötte djuren. Ett rådjur syntes springa uppför fikakullen, och två älgar stod ett tag i den övre hagen på andra sidan bäcken. Ståtliga djur!

Karo på taket!

2011-08-31T23:48:00.002+02:00

Takläkt snart på plats!

Hålbanden på plats!

Man får ju låta hammaren svalna ibland ...

Det är klurigt att få i en tretumsspik utan att den kroknar. Och när den väl kroknat utom räddning, är den toksvår att få ur igen. Då ropar man på sin starke make...

Makens semester är ju slut nu, så i två dagar har jag själv jobbat på taket till alpackornas ligghall. Under gårdagen höll jag på från 11 till 22.30, som besatt, med kanske någon timmes lunchrast. Upp och ned för stegar, med och utan läkt. Spika massa spik. Så på kvällen kände jag smärta i varendaste liten muskel! Det fick bli värktablett och Voltaren-gel. Vet inte om man egentligen bör kombinera dessa, men det blev i alla fall mycket bättre!

På onsdagskvällen skötte maken djuren medan jag spikade färdigt. Besatt! Insåg att klockan började bli mycket, så jag fick ju sluta spika. Då kom ridhusgrannen med dotter på hundrastningspromenad och hälsade på – de hade ju förstått av vårt spikande att vi var därute... Det var trevligt med en pratstund!

Hemmadag med mycket åkande.

2011-08-29T14:22:00.007+02:00

Saga på kliniken. Boxarna är gjorda för lite större hästar ...

10.45 stod Saga och jag redo på Ale Kliniken. Veterinären bad mig promenera med henne och sedan trava lite – och hon rörde sig bra! Så tog de bort gipset och tyckte Sagas hov såg bra ut. De karvade bort lite till för säkerhets skull, men infektionen verkade vara borta! Eftersom det var så nära ballen (ja, det heter så längst ned på baksidan) var hon fortfarande lite öm där, så hon gipsades igen för att hoven skulle få stöd och avlastning medan den hårdnar.

Maken höll benet medan en djurskötare gipsade. När vi tackade för oss sa han att det bara var ett nöje med sådana patienter! Lilla Saga stod faktiskt och nästan somnade när de höll på. Kanske för att jag smekt henne i örat, som vi lärt oss på alpackakursen ...

Kylskåpet ekade ovanligt tomt så en shoppingtur till Älvängen var nödvändig. Där skulle jag även hämta ca 60 kvm markduk. Jag oroade mig för hur man får plats med så mycket markduk i bilen. Men den är ju tunn och vikbar, så det blev en behändig tuss som bara var att knô in i bakluckan! Med lite ankarspik och byggvinklar också, är vi nu beredda att få klart "skalet" till vår ligghall! Takplåtarna kommer nog i veckan.

Gipsad hov på Saga innebär ännu en vecka i "torrboxen". Och vi som nästan hade slut på hö och halm! Jag har ju "bokat" både och, hos en bonde och lyckades ordna så att vi kunde komma och hämta ett lass redan under kvällen! Det var lite Tetris-känska när bonden, maken och jag knödde in 30 balar halm och 30 balar hö i släpet (de sista 5 hamnade i bakluckan på bilen). Ekipaget var tungt på vägen hem...

Camelider, camelider, camelider!

2011-08-28T14:37:00.008+02:00

Det första man får göra är att samla in dem...

Söt kille!

Packträning. De kan bära 30% av sin egen vikt, vilket blir ca 15-30 kg.

Lunch!

Förberedelse för att leda alpackor.

Maken i labyrinten!

Dag två fokuserade mycket på träning. Med grimmor, lastträning, packträning, ledning, agility, klickerträning etc. På teorin fick jag gå ur lektionssalen, och när jag kom in igen satt alla och klickade med varsin klicker när jag "gjorde rätt". Och tystnade när jag gjorde fel. Och precis som Saga när jag klickertränar henne, letade jag nya vägar för att få mera klick! Och snart satt jag på en stol, så som de planerat! Dock fick jag ingen godsak!

Både våra värdar och Julie hade alpackaprylar till försäljning, så nu har vi fölgrimmor och lite annat matnyttigt... och mindre pengar i plånboken! Fast grejorna var inte så väldigt dyra. Och vi behöver dem faktiskt.

Vid 17-snåret var det dags att åka hem, med huvudena knôkfulla av alpackakunskap. Drygt 5 timmar senare, med en måltid på Hallandsåsens Rasta som traditionen bjuder, skötte jag om min konvalescent Saga medan maken tog hand om de andra djuren. Saga verkade pigg och glad! Jag fick veta senare, att T hade rivit lite grönt gräs och lagt till henne – klart hon var glad då!

Vi fick också veta att T:s träning på Mökkvi hade gått bra – men att det hade hällregnat!

Camelidynamics – att umgås med kameldjur

2011-08-27T23:15:00.001+02:00

Jorå, jag fick på grimman.

En vovve i bodywrap. Bodywrapen sägs lugna djuren, och även hjälpa dem att slappna av. Vovven på bilden var ganska cool, men hade ont i höfterna. Wrapen skulle vara bra mot det med! Det var i alla fall en väldigt fin hund (Saluki).

Vår värdinna håller utkik på oss från ett hustak, medan maken fångar en suri!

Man kanske skulle ha en suri ändå...

En dörr i puben!

Vi gick ju introduktionskursen förra året. Nu skulle det vankas fortsättningskurs! Och oj, så mycket vi hade glömt! Nu blev det nyttig repetition om olika sätt att närma sig, lugna och fånga alpackorna, att träna dem och sköta dem under för alpackan så betryggande omständigheter som möjligt!

På morgnarna och efter lunch blev det "teori" i kurslokalen, där vi övade på varandra eller på uppblåsbara alpackahuvuden, eller helt enkelt fick oss nyttig fakta. Både för- och eftermiddagspassen avslutades med hands-on övningar på gårdens alpackor.

På luncherna vankades tokgod cateringmat så alla vi deltagare blev alldeles slöa... Det var då vår lärare Julie brukade skicka ut oss för att träna.

På lördagskvällen kunde de som ville mötas på Puben på Bengtssons Loge och äta revbensspjäll. Maken och jag höll på att gå på fel fest, för intill Puben var det "dans på logen" ovanpå puben i källaren. Men vi kom rätt. Det är lite ovant att sitta i ett sällskap där det anses alldeles normalt att ha alpackor! Och hon som satt framför oss gick faktiskt kursen för att använda kunskaperna om TTOUCH (speciella sätt att röra vid djuren för att lugna dem) på hästar. Revbensspjällen var nog de absolut godaste jag ätit i hela mitt liv! Så goda!

Falköping – Simrishamn

2011-08-26T14:36:00.008+02:00

Frukost på balkongen!

Mycket mat fick vi – och varma scones i handduken!

Allt vackert upplagt och dekorerat.

Hej då, huset!

Kl 8.30 kom en dam gående med en rejäl picknick-korg och hissade upp den i vårt träd. Där fanns allt man kunde önska sig, inklusive varma scones! Så vi satte oss på vår uteplats där vi knappt fick plats med alla tallrikar och fat, och åt en förnämlig frukost.

Lite trist var det att behöva åka redan 9.30, men dagen hade ett tight schema – vi ville vara på Österlen Alpacka kl 19.30... Och hinna checka in på vårt B&B först!

Så vi stod på söderut och var nog hemma ca 11.30. Det var tokhett när jag mockade åt Saga och mätte upp hö så det skulle bli lättare för T, som skulle vara hästvakt. Sedan stod vi på mot Simrishamn och kom faktiskt fram redan 18.30, så vi hann vila lite på rummet, innan vi mötte upp på Österlen Alpacka. Vi fick ett varmt mottagande och vår lärare Julie verkade glad att se oss igen. Så fördelade vi oss i några bilar och åkte iväg, långt ut i ingenstans på mindre och mindre vägar, och långt där ute i ingenstans, i änden av en grusväg, låg pizzerian "Friden". Men det var inga vanliga pizzor de hade! Dessa var stenungsbakade och spröda med mycket annorlunda fyllningar på, t ex kräftstjärtar och löjrom. Lyxiga pizzor! De serverade flera fat med pizza-slicar, så vi alla kunde prova flera olika pizzor. Och till detta drack man helst gårdens fantastiskt goda äppelmust!

Det var tokvarmt i lokalen och snart nog blev alla slöa. De flesta hade redan haft en kursdag, med introduktion. Det var kul att hinna träffa dem, innan kursen i morgon! Dock glömde vi beställa kaffe, så väl i Simrishamn igen, tog vi en vända till ständligt öppna Statoil och fick med oss varsin ful-latte. Men den slank ned.

Till hemlig ort – Tenn-bröllop 6 meter upp i kohagen!

2011-08-25T23:35:00.007+02:00

Gudhems klosterruiner låg alldeles i närheten, så man fick ju passa på att kika på dem. Det var här Arns Cecilia bodde, i boken!

Framme! I kohagen! 6 meter upp! Vi skulle bo i "Sjunde himlen".

Det fanns bubbel på rummet!

"Skål, käre make!"

Tokgod middag på Islanna café.

Vår sänghimmel.

Jag hade bara sagt till maken att vi skulle åka bort någonstans för att fira vår 10:e bröllopsdag. Han visste inte vart. Så när vi skött alla djuren på torsdagsmorgonen, rattade jag bilen mot Falköping. Efter besöket i Gudhems klosterruin irrade vi lite, för stället var dåligt skyltat, men så kom vi fram! Och maken förstod vad som var på gång.

Vår värd mötte oss och vi fick nycklar och tid för vår kvällsvard, och så gick vi upp till vårt trädhus, byggt 6 m upp inne i två tokstora ekar! Det var hur fint som helst! Och jätterent! Kan tänka mig att de får städa bort en hel del spindlar här – och det var jag ju tacksam för att de hade gjort! I kylen låg en flaska bubbel och två glas, så vi satte oss på vår balkong och hörde och såg änderna snattra och dyka i våtmarken nedanför, där björkarna stod djupt i vattnet, täckt av andmatsväxtlighet. Det var trevligt att sitta där och bli avslappnad och fin. Snart nog var det dags att gå till Caféet, där middagen skulle serveras.

Maten var hur god som helst! Till och med grönsakerna! Allt var ekologiskt och det mesta närproducerat. Vi satt själva i den stora lokalen, där ljusen stod tända och en brasa sprakade. Himla mysigt. Vi åt och drack vin, och efter efterrätten med avec lämnades vi ensamma, att stanna så länge vi ville.

Med tanke på komockefrekvensen på vägen till vårt hus kändes det dock lämpligt att gå dit innan mörkret föll. Vi satt lite i solstolarna ute på balkongen, njöt av nattluften och de vackert belysta ekarna, till en fyllig kvadratspindel lekte hiss i sin tråd ovanför makens huvud. Då gick vi in.

Tänka sig, att vi varit gifta i 10 år! Hur fort gick inte det? Ser ut som att jag behåller honom minst 10 år till. Han är ju bäst!

Hos veterinären!

2011-08-24T23:35:00.003+02:00

Jag fick tid hos veterinären kl 13, fast just då såg Saga mycket bättre ut! Men väl på plats hittades en liten hovböld, som dock hade öppnat sig lite så svart sörja kom ut. Därför hade Saga blivit mindre halt av sig själv. Veterinär och hovslagare skar bort allt det infekterade och sjuka, och sedan gipsades hoven. Saga fick bandage utanpå och en silvertejpsula. Turligt nog hade jag en "gummi-sandal" till henne hemma som jag kunde ta på. Det är viktigt att silvertejpsulan inte går sönder.

Om hon nu tvunget skulle skaffa sig hovböld – varför gjorde hon inte det i veckorna som varit? Vi skulle ju iväg och fira bröllopsdag och på alpackakurs kommande dagar. Med gipsad hov måste hon ju stå torrt i boxvila och äta hö, istället för att gå i blöta hagen och beta gräs.

När vi kom hem flyttade vi mellanväggen i ligghallen, så alpackorna fick en mindre del, och Saga en större. Jag uppdaterade bädden så den blev lite fräschare, och installerade en automatgrind i ett hörn. För oss blev det nu ännu lämpligare att T lånade Mökkvi, för då hade hon ju anledning att komma hit var dag ändå, och kunde fodra Saga när inte vi var hemma.

På kvällen kom T och jag visade mina arrangemang med automatgrinden, så att T skulle kunna lägga upp frukosten innanför den, redan kvällen innan. Tur vi har T!

Hej då, Kinnekulle, och hem till halt häst!

2011-08-23T23:33:00.009+02:00

Vi började med en promenad längs stranden vid Hällekis Camping för att beundra klipporna. De var ju inte så stora. Men lite roliga i och med att de ligger som plattor. Det var svårt att ta sig fram, men jag tror att vattnet kanske stod ovanligt högt i år efter allt regn.

Jordsvamp i Hönsäters sjöskog.

Och petar man på den så ryker det om den!

Grand Canyon? Nix, Cementas Stenbrott på vägen mot Munkängarna.

Vi började med en strandpromenad som blev kortare än beräknat för stranden var liksom för smal. Törhända för att vattenståndet i Vänern nog är rätt högt nu. Men det blev en trevlig promenad i Hönsäters sjöskog i närheten, där vi letade efter lustig jordsvamp, och klättrade ned på den klippiga stranden igen.

Så vi åkte vidare mot Apostlagrottan, men vägbeskrivningarna dit har varit svårtydliga. Så vi var vid Råbäcks hamn, men träffade där en dam som sa ett den nog var vid Råbäcks Slott. Men vid Råbäcks Slott var det liksom avstängt och privat, så man kunde inte komma till den trädgård som sades leda till grottan. Sådant irriterar mig. Där förspillde man tid på att hitta något som inte gick att finna. Hur svårt är det att sätta upp en skylt? Varför beskriver man sevärdheter i guideböcker och på webben, om man inte kan hitta dem? Morr! Hade vi vetat det hade vi kunnat gå en strandpromenad i lugn och ro vid Råbäcks Hamn istället. Så vi ledsnade och åkte hemåt, med raggmunkslunch på en Bistro i Lidköping.

Min svärfar med sambo C tog vänligt nog hand om djuren under måndagen, så att maken och jag kunde vara borta två nätter! Och duktiga var de! Under tisdagen nämnde de att Saga verkade öm i ena hoven, att hon inte ville vila på den. Men hon kan "fåna sig" med den ändå ibland, så vi tog det inte riktigt på allvar. Men när vi kom hem, var hon tydligt halt! Och svullen bak smalbenet! Men hon verkade annars pigg och glad och hade ingen feber. Jag beslöt att ringa veterinären nästa morgon, för att få råd.

Så fick jag veta att grannens Smætla hade också blivit halt! Antagligen var hon överansträngd. Och då hade ju T ingen häst till Helene-kursen som skulle hållas på lördagen. Men vi skulle bort på bröllopsdagsfirande och alpackakurs, så vi skulle ju ändå inte hinna rida Mökkvi, så då fick T låna honom. Det passade ju alla bra! Samma kväll kom T och red för att lära känna honom lite bättre inför kursen.

Oj så mycket sevärdheter!

2011-08-22T20:31:00.013+02:00

Maken har en fiffig app på sin iPhone som funkar som en GPS. Himla bra när man inte riktigt vet vart man ska.

Efter en kort visit på Aranäs borgruin fick vi åka och tanka – och hamnade i Mariestad! Och då råkade det bli lagom att äta lunch. Medan vi satt på den inglasade uteserveringen, kom ett rejält hällregn. Men se, när vi var klara att gå – slutade det att regna!

Maken funderar över hällristningarna vid Flyhov.

Dessa såg vi i ett skyltfönster i krokarna runt Husaby. De hade också en gigantisk Ahlgrens bil och en isbjörn i plast.

Lasses grotta. Här bodde tydligen en man och hans fru runt förra sekelskiftet, liksom "utanför systemet".

Maken vid de märkliga klipporna vid Martorpsfallet. Väl värt ett besök! Även om jag fick skavsår att gå de totalt 2,6 km fram och tillbaka i mina gummistövlar.

Och själva fallet. Med en liten regnbåge!

Hemväg genom kohagen.

Restaurangen nedanför Kinnekulles utsiktstorn skulle stänga kl 18.00! Vi var där 17.45. Så vi köpte deras sista mackor – en köttbullemacka och en ost- och skink-smårgås. Och delade. Som sagt – vi reser off season. Efter måltiden gick vi upp mot utsiktstornet som ju också var stängt, men det var rätt fint däruppe.

AAhhhhh! En ENORM vårtbitare på Kinnekulles utkikstorn! Eller...?

Vikingaskeppet Sigrid Storråda i Blombergs hamn.

Efter denna tur var vi bra hungriga, men som vanligt ont om matställen. Så det fick bli pizza igen. I Källby. Den var god!

Lillsemester off season

2011-08-21T23:30:00.008+02:00

Första stoppet var Spikens Hamn, där vi åt väldigt god rökt sik (och lite andra firrar).

Läcko Slott.

Efter 5 våningar slott tarvas fika – en Läckökringla!

Skalunda hög.

Källby hallar.

Ibland behöver man komma bort, så efter att ha skött alla djuren åkte vi iväg på en tredagars lillsemester.

Slutmålet för dagen var Gössäter, norr om Kinnekulle, där vi skulle bo på pensionat i två dagar. Och på vägen stannade vi och tittade på sevärdheter. Det är vackert på Kinnekulle!

Väl framme åkte vi till Hällekis där det enligt infotavlorna skulle finnas tre matställen där. Och vi var ju tokhungriga! Men – ett hade lagt ner, det andra verkade inte öppet och något tredje såg jag inte. Hällekis kör man liksom igenom på två minuter ... Så är det, när man reser off season. Så vi körde till Götene och åt pizza!

Bygge, ridning och en liten rymling!

2011-08-20T23:05:00.001+02:00

Men – Kachita är ju på fel sida staketet!

Alpackorna inspekterar bygget!

Ligghallen so far!

Efter ett snickeripass på förmiddagen, då jag hade en seriös brottningsmatch med vindduken i 8 sekundmeter vind, åt vi lunch, och gick sedan ut för att ta en ridtur. Och hittade Kachita utanför hagen! Två gånger har Miski lyckats rymma och två gånger Kachita. Jag tror inte de rymmer med uppsåt, men de pillar och håller på i repgrindarna och hamnar nog på utsidan av misstag. Härom dagen när Kachita hamnade utanför behövde jag bara öppna grindarna igen så rusade hon in till de andra! Idag kom hon fram till oss, som om hon visste att vi skulle hjälpa henne. Jag försökte fösa in henne när maken öppnat grindarna, men då blev hon rädd. Men hon följde med mig när jag gick mot grindarna själv! Uppenbarligen förlitar hon sig rätt bra på oss!

Efter ridturen (det har blivit dåligt med dem på sistone – Saga saknar alltjämt en sko och vi är besatta av vårt bygge) då vi till skillnad från förra ridturen inte fick syn på en tok-stor älgko, fortsatte vi med snickrandet. Det går framåt!

Vid 20-snåret ville vi inte störa grannarna med vårt spikande mera, så jag satte våra metallgrindar för de där repgrindarna som fölen tar sig igenom. Så nu ska de väl hålla sig på plats! Maken grillade karrékotlett och fixade bakpotatis, och så drack vi vin på uteplatsen istället. Väldigt skönt!

Kultur med kompisen och killarna

2011-08-19T23:53:00.000+02:00

Krokodiler av bildäck!

Fantastiska fiskar av skoblock!

Fågel av en boj, med vingar av persienner och ben av vattenslang mm.

Myrslok av gafflar, dammsugarmunstycke, grovhandske mm.

Han har blommor i sitt hår ...

Jåglar!

Frodo-kompisen och jag hade bestämt att hon och sönerna skulle komma hit på lunch och alpackaspaning, för att sedan besöka Lödöse Museum och Pilane. Dagens hällregn gjorde att vi snabbt beslöt att hoppa över Pilane, och nöja oss med Lödöse museum. Där finns ju en bra permanent utställning om Lödöses historia, men vi var ute efter en speciell utställning:

4 juni - 21 augusti

MIN DJURISKA PARK

Välkommen till en fantastisk djurpark där du möter ett 40-tal djur sammanfogade av vardagliga prylar som vi människor omger oss med.
Varje individ får sin unika karaktär av sina material. Djurparken utmanar det mänskliga seendet och visar på materialens laddning. Vår omgivning är inte så trist som vi ofta tror!
Utställningen är skapad av Eric Langert.

Hur fantasifull som helst! Riktigt rolig och välgjord! Efter muséet var vi faktiskt rätt trötta, så det passade bra att åka till oss och fika, innan de åkte hemåt igen.

På kvällen snickrade maken medan jag planerade vår närastående Kinnekulle-semester. Skönt med en lite annorlunda dag.

Ved-ermödor

2011-08-18T23:44:00.000+02:00

De dimhöljda bergens alpackor!

Ronja!

Jag hoppas maken inte betalt extra för de svulstiga spindlarna som levererades med veden.

Snickeri och snickera!

Vid lunch levererades veden inför hösten! Och vi började stapla i vår vedbod bestående av en improviserad träram och en presenning... Men den funkar! Verkar som årets leverantör har större kubiker än förra årets (!), för efter 2 kubik var det nästan fullt i vår "bod" och jag kände mig tämligen utmattad. De andra 2 kubiken får vänta under en presenning! Efter lunch åkte maken på shopping spree inför vårt fortsatta byggande, medan jag monterade glespanel – panelen melllan reglarna med vindduken, och själva ytterpanelen – så där ska bli en luftspalt. Solen gassade och jag blev lite besatt.

Borde ha fikat! Men det gjorde jag inte, så jag blev matt och grinig! Varmed man inser hur viktig fikan är!

Limträbalken på plats!

2011-08-17T23:34:00.001+02:00

Maken frigör remmarna vid leveransen.

Maken till takåsmakare har väl aldrig skådats!

Makan till takåsmakare häftar vindduk och sätter upp glespanel!

Det hällregnade medan lastbilschauffören styrde vår ohyggligt stora limträbalk, den som ska hålla upp hela takåsen, mot sin plats på våra pelare. Efter lite bestyr var den säkert på plats, fastspikad och frigjord från remmarna som den lyftes på plats med. Så perfekt att leveransmannen kunde använda sin lastbilskran att lägga den på plats med direkt. Den är ju tok-tung – vi hade aldrig fått upp den på plats själva!

Efter lunch blev vädret strålande och maken började sätta upp takåsarna (vilket var mycket lättare än väntat!) medan jag monterade vindduk och glespanel. Arbetet går framåt!

På kvällen åkte vi in till sta'n på smarrigt födelsedagsfika med pizzaslices, räkmackor, briemackor, tårta etc, allt hur smarrigt som helst, hos svärfar och sambo som båda fyller år nu, med bara några dagars mellanrum!

Bygge och besök - och bra väder!

2011-08-16T23:24:00.003+02:00

De senaste dagarna har det regnat på förmiddagen och sedan blivit fint väder. I stort sett! Medan det varit översvämningar i Göteborg! Känns som att vi haft en liten sol-håla här hos oss! Det är OK nu när det ändå är ganska svalt! Perfekt för bygge! Tyvärr innebär en frejdig vind ett visst bestyr när undertecknad ska sätta upp vindduk...

Lite grannar har varit här och spanat på alpackor. Vi har sagt de får komma, så det är inte så att de tränger sig på, men vi blir alltid lite förvånade när vi hör röster ute på gården. Närmsta grannen är så kär i alpackorna att hon kommer med väninnor då och då och kikar på dem. En annan granne kom med några barn för att titta på dem. Inser att barnen i häradet kommer tycka det är helt naturligt med alpackor i hagarna! Och idag kom vår säljare på Beijer Bygg och hans fru! Sedan jag kontaktade honom för att få hjälp med bygget, har han varit nyfiken på alpackorna, och hans fru med, och nu var ett lämpligt tillfälle. För nu kunde han kika på vårt bygge och hjälpa oss med lite frågor, samtidigt som de fick stilla sin nyfikenhet!

Höstpremiär – ridkurs!

2011-08-13T23:12:00.008+02:00

Saga och jag på ridkursen idag – hon med "gymnasiksko" på höger framhov! Men hon går rätt bra ändå!

Full fart på favvo-killarna!

Det är kul att se de andras lektioner också. Vi fick alla arbeta hårt idag! Och varmt och dammigt var det.

Sådana här fönster blir det i alpackastallet!

Maken satt och lekte med sin iPhone, när Ronja kom och krävde gos!

Kl 08.00 ringde klockan. Hujedamej – jag är inte van att gå upp så tidigt längre. Men vi skulle ju på ridkurs! Nu börjar höstens lektioner för Helen Gustafsson igen. Och Saga fick ha gymnastiksko, eftersom ingen hovslagare hunnit hit än.

Men allt gick enligt planerna idag! Jag fick på "gymnastikskon" rätt på Saga. Pållarna lät sig lastas utan problem! Vi kom upp för den stygga, trånga backen med dålig sikt upp mot Sålanda, utan möte. Vi red våra lektioner med viss framgång och jag fick komplimanger för att min häst "såg så fin ut" – dvs var smal och fin. Många pållar är på tok för feta så här års, särskilt islandshästar och andra kallblod.

Vi träffade trevligt folk där men fick ju åka hem till slut – och då gick lastningen utmärkt igen! Jag kan nu locka på Saga med godis. Inget tvång eller lirkande alls!

Efter lunch åkte vi till Bygg-max och köpte några billiga fönster till alpackornas ligghall, och handlade mat på hemvägen. Jag hade en molande huvudvärk som inte riktigt ville ge sig, och inte blev det bättre av skrikiga ungar på ICA. Jag tror inte jag handlat där en endaste gång utan att höra någon unge få ett utbrott! Inget man längtar efter, när man redan har ont i kolan. Alpackor är bättre än barn! Alpackor skriker inte och man behöver inte dra med sig dem till affären!

Det kändes dock bättre på kvällen när maken fixade grillad kotlett och bakpotatis och vi satt och åt på uteplatsen och drack rosé med katterna busande runt omkring oss.

Fridsam fredag – i spottlinjen.

2011-08-12T18:05:00.005+02:00

Tre grå missar nosade på den här träfjärilslarven. men de bet aldrig i den och lekte inte med den. Det verkar som att klara avskräckande färger funkar!

Saga och jag inför fina "passlöpet" – traktorstigen här är perfekt för alla gångarter! Men att rida pass fort här är extra kul. Jag försökte tölta här idag – men det blev pass ändå!

Qhichincha rullar sig nogsamt!

Flickorna inspekterar sin nya ligghall.

I morgon är det ridkursdags igen! Så de senaste två dagarna har vi försökt finrida lite grand, och avrundat med att spänna Volvon för släpet och lasta dem båda, och sedan köra drygt 50 meter och lastat av dem på vår uppfart, och släppt in dem i en frodig gräs-hage. Så de ska tycka att släp-färder lovar gott! Det har gått bra, så nu hoppas vi att det gör det i morgon också...

Vi insåg att vi slarvat lite med att body-scora alpackorna – att känna att de har lagom hull. Medan vi fångade in dem började Sawila och Parucha kivas och spotta på varandra! Jag undkom loskorna precis! Men de lugnade sig så vi kunde känna igenom alla. Lilla mörka Misk'i har en otroligt tät, fin ull som är alldeles mörkbrun längst in. Jag tror hon är lite solblekt! Och alla alpackorna var i lagom hull! Och så väldigt, väldigt mjuka...

Arbete med, för och som djur!

2011-08-11T23:44:00.006+02:00

Om man ställer en av våra pållar på en frodig gräsplätt – så blir hästen kvar där!

Det var mycket fluffiga vita moln idag ...

Matdags!

Ordning och reda!

På onsdagen var det tvunget. Med ett tomt kylskåp och en väldigt tunn toarulle nödgades vi göra ett besök i civilisationen – dvs Älvängen. Komplettera med lite bygginköp på Beijer, köpa fästingmedel på apoteket, fylla på luft i Volvons lite säckiga däck och förstås bunkra mat! Vägarbetena har spritt sig från 45an in i Älvängen, så att ta sig fram där är lite jobbigt.

Vi jobbade var och en för sig med hästarna från marken, med longering, NH med mera och lastade dem sedan. Det gick bra, även om Saga strulade lite vid lastningen. Men nu kan jag lasta henne utan att någon håller rep om sidorna på henne! Jag lät henne mumsa grönt gräs direkt efter lyckad lastning. Men behövde hämta lite grejor. Så jag lämnade henne där, lös. Men hon gick ingenstans. Det är fördelen med våra pållar – de få gånger de lyckats rymma, har de bara rymt till närmsta gräsplätt. Och aldrig varit svåra att fånga in.

Idag red vi N-rundan extended, med fin galopp uppför backen trots att Saga har "gymnastiksko" på höger fram!

Vi har ju kommit en bit på stallet, och hoppas snart få besked om när takbjälken kommer – och lyfts på plats direkt! Så jag har spikat lite sporadiskt och maken har sågat och spikat reglar. Men vi behöver snart takbjälken för att komma vidare på riktigt.

Så jag började städa sadelkammaren. Skåp för skåp, alla lådor och hyllor och slutligen även ryktboxarna. Allt medan maken tömde hästarnas boxar. Så vi ligger inte på latsidan. Det tog mig två eftermiddagar att städa sadelkammaren! Med trevligt avbrott för att hälsa på T som kom ridande på Smætla, och igår kom närmsta grannen och frågade om hon fick spana på alpackorna – och det fick hon ju!

Så ikväll avrundade vi med karré på grillen och bakpotatis, med lite rosé ute på uteplatsen. Lite svalt, men det går bra om man klär sig varmt!

Motgång och medgång

2011-08-09T22:51:00.000+02:00

Denna skallen ligger prydligt utlagd på en stubbe längs vår ridstig. En älgskalle, månne?

Bara en kort bit från skallen ligger en stock över stigen, så man får vika sig helt ned mot hästen för att komma under.

Bygget, this far.

Det svåra är ju att veta att de två pelarna som ska bära takbjälken, verkligen är på samma höjd! Men vi räknade och tänkte och fixade, och se – höjden blev perfekt! (Laservattenpasset på yttre pelaren visar sin röda punkt exakt uppe i högra hörnet på den väggfasta pelaren!)

Det började regna just som vi red ut, men det blev aldrig så mycket regn. Vi red klätterrundan och inne i skogen kom snart solen fram! Det blev en bra ridtur, men i slutet tyckte jag Saga blev lite snubblig. Klev av nere vid vår infart – och då hade hon tappat en sko igen! Fast på höger fram! De säger att det är rätt vanligt att de tappar skor när det är omväxlande blött och torrt, och vi red ju på en del leriga ställen, som "suger tag" lite när man går i leran. Men så jobbigt! Jag som fick på den förra i förrgår! Stön!

Det började åskmullra när vi kom hem och strax öste det ner, men då stod ju vi i stallet! Efter lunch byggde vi på stallet igen, tänkte och mätte och klurade för att få exakt rätt höjd på mittenpelarna som ska hålla upp takbjälken. Och efter en fika och en massa spikande så var de på plats – och laservattenpasset visade – de är lika höga! Vi är faktiskt lite bäst!

Hovis, hubbyn, hästarna och en härlig hundfilm

2011-08-08T23:54:00.001+02:00

Jorå, jag spikar lite jag med!

Den här lille gynnaren satt på muren.

Maken tänker. K'achita ser på.

Nyfikna flickor.

K'achita i springtagen.

Vid 13-snåret igår ringde hovis och frågade om han kunde komma! På en söndag! Allt är glömt och förlåtet! Så han dök upp en halvtimme senare och satte dit en ny sko på Saga! Därmed var vi redo när maken kom hem efter sin vistelse i Gävle och på Uppsala Reggae-festival – vi red ut på F-rundan, full av tölt, trav och galopp uppför den lååånga backen!

Pållarna var dock inte så snabba, gräs-stinna som de var efter några timmar i frodiga hagen. De får gå där några timmar var dag och äta sig mätta, sedan blir det den avbetade hagen efteråt.

På måndagen red vi varsitt "finridningspass", och medan maken var ute på sin häst, spikade jag fast de stående reglarna på den södra väggen i blivande alpackastall.

Fick se en otroligt rolig film på Facebook – OBS att ljudet måste vara på!
Se den här!

Äntligen svalt och skönt!

2011-08-06T17:53:00.004+02:00

Svärfar med sambo kom på fika och alpackaspaning!

Såg en tokstor larv på hemmanet idag – lika lång och tjock som mitt finge! Tydligen en träfjärilslarv. Bilden snodd från: http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/c/cossus_cossus.html

Strax innan 11 igår kom svärfar på besök hos sin sons gräsänka (dvs mig), med sin sambo som inte fått tillfälle att se alpackorna ännu! Så det fick ju bli matning av alpackor, för att få lite närkontakt. Och 'packorna kommer gärna fram om man rasslar med kraftfoderskålarna!

Vi tog oss sedan en fika då de överlämnade en flaska vin och en försenad födelsedagspresent i form av en "stationsklocka" – en klocka som man kan läsa från båda sidor då den är upphängd i en ställning, så som man har på järnvägsstationer. Jag har sett sådana tidigare och varit lite sugen på en, så det passade ju perfekt!

Satt och pysslade med datorn och chattade med grannen då hon skrev att dottern var på väg att rida ut. Så jag gick ju genast ut och gjorde i ordning Mökkvi! Så möttes vi på grusvägen och med varsin lite småfet häst fann vi det lämpligt att först rida klätterrundan och sedan den lite snabbare F-rundan. Jag är ju van att galoppera upp för backen i en väldig fart med snabba Saga. Mökkvi galopperar fort han med, men inte alls så explosivt, det är lite mera gott gung över hans galopp. Oj, vad han är annorlunda att rida gentemot Saga! Men kul är det. På hemvägen blev han förstås mera framåt...

Idag kom jag också upp rätt tidigt (för att vara mig) och red N-rundan på Saga. Hovis har ju fortfarande inte kommit (morr!), men jag har ju som tur är min "gymnastiksko" jag kan sätta på tappsko-hoven. Det går rätt bra att rida med den. Men jag gillar inte riktigt att gå i lera med den, för det är ju risk att det kommer ner lera i den och det kan ju inte vara så skönt för Saga. Men hon går rätt bra med den, om än inte lika bra som med riktiga skor! Träffade isis-grannen som försökte bränna upp lite ris, så jag blev kvar där en god stund och pratade ...

Väl hemma skötte jag djuren och på en vända till hagen fann jag en tokstor larv! Fet och gul med en bred röd rand längs hela ryggraden, stor som mitt finger! Det torde bli en stor träfjäril av den!

Det är svalare nu! Det är såå skönt! Bara det att man inte svettas ihjäl av minsta aktivitet! Vi som plockat hundratals klistriga små styngflugeägg från hästarnas ben hela denna heta tid som varit, och alla bromsar och hästflugor som irriterat folk och fä – allt sådant försvinner så snart det blir dräglig temperatur. Och då har det ju ändå aldrig blivit över 30 grader denna sommar? Faktum är att hästarna knappt haft några sår alls efter insektsbett i år. Det brukar de få, som man får kladda salvor på. Säkert för att det aldrig blivit över 30 grader. Men 28 är ju alldeles tillräckligt för varmt. 20 plus är max för komforten känner jag, även om jag överlever 22.

Tokvarm torsdag!

2011-08-04T23:36:00.000+02:00

Så här blir det när man tar fram vattenslangen en het dag ...

Blöta brudar!

Gräsulvslarv – vi har många sådana på hemmanet.

Väcktes kl 5 på morgonen av att misse satt nedanför sovrumsfönstret och tjatade – det var Mozzy som ville in och få mat. Samma Mozzy drabbades blott fyra timmar senare av akut kelsjuka, varför hon fann det lämpligt att medelst trampande på mattes bröstkorg och högljutt jamande väcka matte. Suck. Lika bra att gå upp.

Men det var ju en tokvarm dag så jag satt mest inne och frukosterade länge med GP, planerade semester etc. Först sent på eftermiddagen gick jag ut och "finred" Mökkvi i paddocken. Vi tog en vända på grusvägarna runt om för att trava och tölta. Det gick rätt OK, men han var ganska seg så jag fick mana på honom ordentligt.

Min Saga har ju tappat en sko! Hovis skulle kommit i måndags, men glömde bort mig! Så hon bad mig ringa en annan hovis som brukar sko Saga, som sa "kanske". Men han dök ju inte upp. Och gav inget besked om när han skulle kunna komma. Är rätt sur på dem nu – ignorera mig bara! Hatar sån't!

Så "lekte" jag lite med alpackorna – de gillar att duscha! Efteråt var de helt plaskblöta, men de fick ju välja själva hur länge de skulle stå i vattenstrålen!

Avrundade min första semesterdag med att sitta med iPaden på uteplatsen med en Pernod, i väntan på att maten i ugnen skulle bli färdig. Helt OK, faktiskt! Toksomnade sedan framför TVn... Så kan det gå!

Lång dags färd mot semester!

2011-08-03T23:35:00.001+02:00

Uhoh!

Fast där var lite marginal. Lite. Väldigt lite.

K'achita tycker det är tråkigt att misse smiter iväg från hagen hela tiden.

Den här äcklingen hänger i sitt nät utanför fönstret om kvällarna. UTANFÖR, som väl är...

Ca 6.30 var jag vid jobbet, efter att ha lämpat av maken på Centralen till hans tidiga tåg mot Gävle och sedan reggaefestivalen i Uppsala. Men – var får man tag på sin morgon-latte vid den tiden? Oron steg till jag insåg att gamla Tintin (restaurang/café) numera heter något med 24-7 och har öppet jämt! Så jag gick dit och köpte min latte och en smarrig räkmacka till lunchen, innan jag gick upp på kontoret för min sista arbetsdag innan semestern!

Jag hade hunnit allt jag skulle göra. Alla servrar var städade. Bordet städat. Alla jobb gjorda, inklusive interna. Alla mappar i ordning. Alla backuper hade fungerat. Och jag såg fram emot att gå kl 15.00, med kundernas välsignelse. Kollegan, som ska ha jour torsdag/fredag (dvs ha semester men vara tillgänglig för jobb om Kundén hör av sig) ringde och frågade hur jobbprognosen såg ut – och jag kunde meddela att allt var lugnt!

Det skulle jag aldrig ha gjort! Plötsligt rasslade det till i mailboxen och jag fick 4 akut-jobb som behövde bli färdiga NUUU! Så jag jobbade som en iller, hann med allt så långt jag bara kunde, och kom inte iväg hemåt förrän vid 18.30, när alla tidrapporter och löneunderlag och viktiga mail var skickade. Och så förvarnade jag kollegan om att det nog blir jobb i alla fall...

Jag är så glad att jag stod på mig mot chefen och vägrade ha jour, utan valde att jobba "på riktigt" istället! Jag har nog haft 70% jobb-beläggning (från kund alltså!) under de här 13 dagarna, och de 70% har ju varit fördelade över tiden, i väntan på korrektur och beslut. Så "håltimmarna" emellan har jag kunnat nyttja till att städa på servrar och göra viktiga backuper. Jag har gått någon timme tidigare några dagar, men jag har verkligen inte haft mycket "inget att göra" tid. Så min lösning istället för jour blir ju win-win för alla – Kundén kan alltid snabbt få tag på hjälp, jag får sen och sammanhängande semester och alla andra på kontoret kan ha en i princip ostörd semester! Intressant att kontoret klarar sig i 13 dagar med bara en originalare. Ingen annan funktion på kontoret skulle kunna tillhandahålla den servicen...

När jag väl kom iväg åkte jag för att shoppa mat inför min gräsänkehelg på ICA Focus – de har alltid lite skojigare sortiment där. Och dyrare ... Men det är ju lite roligare att handla där. När jag kom ut och gick mot bilen parkerad mittemot ingången, stelnade jag till. En tokstor fransk husbil stod parkerad alltför nära bilen! På håll såg det verkligen ut som att den hade backat in i bilen, men när jag kom dit var där lite marginal! Och inte en endaste repa! Blev så ohyggligt lättad!

Åkte hem och kom till Älvängen, när det plötsligt blev rejäl kö! Olycka, frågade jag mig? Men det var en avstängning av 45an! Trafiken leddes i stället förbi en del av 45an, in via Älvängen, där det också är vägarbeten och därför väldigt dåliga, skumpiga och håliga vägar. Dels såg där ut att vara en rondell i vardande men jag anade också att en av de enorma prefabricerade gång-glasövergångarna som folk ska kunna gå över 45an i, skulle sättas på plats.

Fick stanna och tanka för det var helt klart inte bränsle nog i tanken ens för att ta mig den sista milen hem. Men så kom jag hem, och katterna kom och mötte mig och jag gladdes storligen åt svalkan som hängde kvar efter ett åskväder och att det nu äntligen, äntligen var dags för s e m e s t e r! Frihet!

Maken jobbar uppåt väggarna!

2011-08-02T23:26:00.004+02:00

Här kommer man hem så har maken satt upp en vägg! Min make är min hjälte!

Gullegull ...

... och bus. De kivades lite vänskapligt om den här torra kvisten som båda plötsligt väldigt gärna ville ha!

Det är så outsägligt nice att komma hem och en stallvägg är uppe! Maken skötte alla djuren, sedan så grillade vi smarriga italienska korvar med Prinsens Potatissallad till (rätt god för att vara färdigköpt). Och varsin birra. Så satt vi där på vår uteplats medan syrsorna syrsade o ch faktiskt, lit kvällsmörker föll. Alla älskar ljusa sommarnätter, men jag kan tycka att det är skönt när det blir lite mörkare. Och man kan se stjärnorna igen.

Tur man är på kontoret!

2011-08-01T23:57:00.008+02:00

Maken hittade en harpalt på vägen hemma!

Parucha hoppar friskt ...

... medan Sawila makligt kliver över.

"Fjuppisarna"

Arbetsdag för mig. Det är nästan skönare att sitta på kontoret, där det är hyfsat svalt, och jobba istället för att försöka göra någon nytta hemma i den otäcka hettan ute. Hatar den!

Men jag fick ju åka hem till slut ändå – och bilen visade att det var hiskeliga 27 grader ute! Lite hetta-deppig körde jag hemåt, men vid Angeredsbron tycktes en tjock dimma ligga. Till jag åkte in i en rejäl störtskur! Vägen blev som en sjö, med små översvämningar här och var, i luriga hålor i vägen! Vindrutetorkarna gick på snabbaste svepet men jag såg knappt något ändå. Fick göra väldigt långsamt. Och temperaturen sjönk med 8 grader på två minuter! Så skönt!

Uppfriskad och glad hoppades jag att en sådan skur hade svalat ner hemmanet, men nä'rå – där var 24 grader...

Maken red ut medan jag skötte djuren och hängde med alpackorna. När kvällen kom blev fölen busiga i humöret och rusade runt, skuttade och studsade med Qhichincha. Eller "fjuppade" som vi säger. De ser så fantastiskt roliga ut när de gör det!

Två rådjur betade i hagen bredvid alpackornas många timmar. Qhichincha var extremt nyfiken på dem ett tag. De är ju nästan alpackastorlek ...

Slitsam söndag

2011-07-31T23:56:00.006+02:00

Dags att börja spika vinklar igen.

Maken är flink med måttband och cirkelsåg!

Sawila häpnar. Eller nå't.

Oj, vad vi tänkte. Googlade. Tänkte. Ändrade oss. Funderade. Och samtidigt stekte en outhärdlig sol – eller ja – vi härdade ju ut, men tokjobbigt var det! Men så småningom hade vi klurat ut hur höga våra reglar skulle bli och hur vi skulle fördela tvärgående reglar på höjden, och så började vi spika!

Och det tar mig tillbaka till när vi skulle bygga hästarnas stall. Det låg virke som ett tusenbitarspussel i vår paddock. En märklig gubbe kom och hjälpte oss resa stommen och sortera ut vad som var vad, och jag som skulle vara hantlangare (att en kvinna var hantlangare var nästan obegripligt för gubben) fick spika. 400 spik! Jag som knappt slagit i en spik i mitt liv. Men sedan dess – är jag en hejare på det! Och känner snabbt igen ömheten i handleden när man spikat för många...

Regeln är – när man slår i spikarna snett och blir grinig är det dags för fika!

Stekande sol och syll

2011-07-30T23:06:00.007+02:00

Slappisar.

Frugan förborrar. Jomän, jag vet att jag har en påfallande bonna-bränna på armarna!

Sawila kollar att maken inte slarvar.

Burgare och kall öl – because we're worth it!

Det var tokvarmt idag! Så vi höll oss i stort sett inomhus till 16-snåret, då det börjar bli skugga nere vid alpackastallet. Maken började slita med skarvningen av syllplanken medan jag borstade grunden ren från överflödigt murbruk och förborrade hålen inför att maken skulle sätta i de stora lättbetongskruven genom syllen ned i grunden.

När vi bara börjat dök grannarna upp, de som vi köpte tomten av en gång. De har varit nyfikna på alpackorna, så vi har sagt att de får komma ned och kika på dem. Så de fick följa med in i hagen när vi matade alpackorna så de kom nära. Frun i familjen är väldigt sugen på alpackor...

När de åkt jobbade vi på, särskilt maken som sågade syllöverlappningarna för hand. Det fick bli en humörboostande fika mitt i. Men himla bra blev det! Min make är min hjälte!

Besök och besök – alltid kul!

2011-07-28T23:53:00.004+02:00

Min kompis "Virak" och jag har känt varandra sedan jag var 14 – och det är ju ett tag sedan! Typ 32 år...)

Min kära svärmor flyttade till Gävle i våras – allt gick ganska fort när det skedde så man hann liksom inte med mentalt. Plötsligt hade hon bara flyttat från sta'n! Hur som helst kom hon på besök igår. Jag jobbade ju, så hon och maken fick sig några timmar på hemmanet att titta på djuren och naturen. När jag kom hem fixade jag lite kvällsvard som vi åt på uteplatsen, drack rosé och njöt av kvällen. Det var kul att hon kom förbi och vi fick höra att hon trivdes bra i Gävle.

På morgonen körde jag henne till Saltholmen, där hon skulle vidare mot Brännö, medan jag åkte till jobbet. En ganska stillsam dag så jag åkte hem lite tidigare. På en lunch igår med gamla kompisen "Virak" med familj; lilla dottern V på drygt 2 år och hennes pappa, bestämde vi att de skulle komma ut hit idag och få se alpackorna, så vid 20-snåret dök de upp efter att ha städat i en dammig lägenhet hela dagen.

Vi började med att titta på djuren. Den lilla var väldigt nyfiken på katterna som dock inte var intresserade av närmare bekantskap. Hon blev dock lite skraj inför de stora hästarna och alpackorna som kom fram nyfiket. Det blev kvällsmat på uteplatsen igen, men kaffe inomhus sedan det började bli kyligt. De åkte hem när lillatösen började bli lite övertrött.

Det är mysigt med besök!

Spott-test och mur-bestyr mellan skurarna

2011-07-26T23:10:00.009+02:00

K'achita kollar in kameran.

Medan maken gjorde rent murningsverktyg med vatteslangen, drog sig alpackorna stillsamt närmre och närmre. Och snart stod Sawila där, och trampade i vattenstrålen! Hon verkar gilla att duscha!

Hingstarna lastas på igen. Ingen tjej ville träffa dem denna gång.

Ett rödbent stinkfly.

Sötnosarna.

Murning under övervakning.

Mozzy förnekar all kännedom om tassavtrycken i bruket på trösklarna ... (Hon har gått på grund, kan man säga).

På fredagen hade maken hyrt en enkel brukblandare, så på lördagen skulle vi äntligen komma igång att mura grunden till alpackastallet. Maken och murbruket kom inte riktigt överens, och så var det lite för varmt också. Vi fick trots allt gjort en bra bit och det blev inte så tokigt. Man har två timmar på sig sedan bruket är blandat, och det är nog ett rätt lagom arbetspass.

Vi åt vår lunch, och därpå samlade vi in alpackorna i stallet igen: för snart kom P med alpackahingstarna igen, för att göra spott-test. Och både Parucha och Sawila visade med all önskvärd tydlighet att hingstarna inte var välkomna! De spottade rejält medan snälla Qhichincha bara försökte springa undan. Så nu vet vi – alla tre är dräktiga! Ser redan fram emot nästa års föl!

Därpå red vi ut på en klätterrunda. Bara efter 10 minuter började det regna! Fast vi insåg att det var rätt skönt, och de jobbiga bitande bromsarna försvann. Efter skuren kom solen igen, men det var friskare och svalare, så turen blev riktigt bra! Vi såg en stor älg glo på oss på hemvägen, men pållarna oroade sig inte – de hoppade däremot förskräckt till när maken plötsligt nös häftigt!

På söndagen blev det sovmorgon, murning och finridning i paddocken mellan skurarna. Maken började komma överens med murningen med "the Karo Method", för det är inte helt lätt att få bruket att "stanna kvar" på lecablockens sidor. På kvällen blev det en genomgång av två veckors räkningar.... Tur att lönen kom igår!

Måndagen på jobbet var stillsam men hela tiden med uppdrag. Vid 12.00 skulle det ju vara tyst minut för offren i de hemska terrordåden i Norge. Det var ju ganska lätt för mig att vara tyst. Nere på Avenyn märktes ingen större skillnad.

Väl hemma fann jag maken nere vid alpackastallet, som besatt av att mura. Han hade kommit jättelångt! Och idag samma sak! Min make är min hjälte! Verkar bra att jag jobbar på kontoret – maken får gjort så mycket jobbigt hemma då ....

Jag skötte djuren igår så att han skulle slippa, och så hjälptes vi åt med det sista av bruket i den batchen – makens 3e! Sedan fick jag hejda honom från att blanda mer, och så gick jag in och gjorde pizza åt oss istället. Idag var jag mera slapp så maken skötte allt! Så otroligt trött! Tror jag tok-behöver semester. Bara 6 arbetsdagar kvar...

Ensam på kontoret ...

2011-07-20T23:53:00.004+02:00

Flygmyror! Så jobbiga!

På måndagsmorgonen åkte vi in till Göteborg och släppte av mor och far vid Centralen, någon timme innan deras tåg skulle gå. Vi åkte till våra jobb. Vi har egentligen semesterstängt på vårt kontor, men eftersom vi har kunder som behöver originalare, jobbar jag "som vanligt", fast 100%, fram till den 3e augusti. Det är förstås lite ensamt när ingen annan är där, fast på måndagen dök tre arbetskamrater upp vid olika tillfällen och avrundade lite saker, så lite sällis fick jag!

På tisdagen började maken sin semester, så nu får jag åka ensam in till stan varje dag. Då blir det högsång till CD-spelaren! När jag kom hem var både make och Mökkvi borta, så jag anade ett samband. Jag pysslade lite på verandan då jag hörde hovtramp, men det var T som kom och hälsade på, och visade upp sin nya, fina sadel! Den verkade väldigt skön och såg ut att passa pållen bra! Och T! Medan vi pratade kom maken hem efter en klätterrunda. T frågade om jag skulle rida, och det borde jag ju, så jag klädde snabbt om och gjorde i ordning Saga, och snart gav vi oss alla tre ut på en F-runda. Tyvärr har vi tidigare tvingats rida en bit på en åker (vi har noga hållit oss i kanten, men bonden blev sur ändå) eftersom skogstigen bredvid varit igenvuxen och förra året även hade ett jordgetingbo, men nu hade T röjt upp stigen, så där gick utmärkt att rida! Nu kan inte bonden säga något!

Saga var ovanligt seg, så galoppen uppför backen gick bara på fjärde växeln. Hon drar ändå ifrån de andra, men galoppen var kortare och mera kontrollerad än vanligt. Men det blev en härlig tur!

På onsdagen var maken och Mökkvi ute igen. Men när de kom tillbaka red maken min Saga i paddocken, och jag fick vara instruktör! Dock fick jag göra ett avbrott och rusa in och hämta min sommarjacka med huva. Inte pga regn eller kyla, utan för att flygmyrorna svärmade runt mig, uppenbart förälskade i min grå tröja! En flög in i örat på mig! Så påträngande kryp!

Hela familjen samlad! Då blev det spott och spe...

2011-07-17T23:39:00.006+02:00

Nose-rub med orolig Qhichincha.

Min familj är frågvis och P svarar gärna på alpackafrågor!

Nevö och Saga på visit i Norra Rökrummet.

Pålle-gos!

Alpackamatning.

Kl 11.00 var vi alla, hela familjen, ute i stallet, och maken och jag samlade in alpackorna dit, de vuxna stona i varsin box. Lilla Qhichincha är ju utan föl, så hon blev ensam i sin box! Det gillade hon inte alls. Så vi tog på henne en grimma (för första gången sedan kursen förra hösten och det gick jättebra!) så vi lätt skulle kunna flytta henne. Så fick hon vara hos Sawila och Misk'i medan vi väntade. För idag skulle det bli spott-test!

Snart nog kom P från Österlen Alpacka med sina alpackahingstar! Sir Lancelot, K'achitas vita pappa, släpptes in till Parucha, men hon spottade vilt! Och därmed vet vi att hon är dräktig! Stilige svarte Merlin släpptes in till Qhichincha, men hon sprang bara ifrån honom så gott hon kunde i den lilla boxen. Inget spottande, men hon ville helt klart inte. Så hon var också dräktig! Men när Merlin leddes in till Sawila var hon genast med på noterna, så uppenbarligen var hon inte dräktig än!

Efter lunch fick pojkarna lite ridlektion på hästarna, och de var riktigt duktiga! Och vi fick rid-ledigt! Och de borstade hästarna och stallgången och var allmänt hjälpsamma. De borde flytta hit och bli medryttare!

Tyvärr regnade det större delen av dagen, men under ridlektionen och efter kunde vi faktiskt vara ute, och efter middagen avnjuta ännu en kväll ute med likör och whisky. Syster och mor är inte så tokiga alkoholhaltiga drycker, men en Kahlua slinker allt ned...

Konfirmation!

2011-07-16T23:21:00.010+02:00

Hela klanen i bensträckarpausen!

Brorsor i blåsväder.

Konfirmand med familj.

Mor och far.

Syster med äldste son skulle komma på fredagskvällen. Det brukar inte falla min kära syster in att kolla om det finns någon genare väg om man kommer norrifrån och ska till oss som bor norr om Göteborg – sist hon skulle hit körde hon ända ned till Göteborg och vände upp hit! En nätt omväg... Så när hon ringde från Mariestad (medan maken och jag var på uteritt!) och varnade för deras ankomst, bad jag henne ta av mot Trollhättan i Alingsås. Det är den genaste vägen och man slipper alla vägarbeten på 45an. Men syster tog av mot Trollhättan långt innan hon kom till Alingsås. Vilket i och för sig är bättre än att köra via Göteborg. Men mycket rondeller och vägarbete blev det innan de äntligen kom fram...

Tidigt nästa dag for vi mot Ljungs kyrka i Ljungskile, där hennes yngste son M skulle konfirmeras. Vädret var soligt men lagom varmt, och kyrkan låg vackert ute på en udde i havet. En perfekt dag! Inne i kyrkan började konfirmanderna med en slags lättsam teater visa vad de hade gjort på lägret och lärt sig, och efter en bensträckarpaus med frukt utanför kyrkan, blev det konfirmation med nattvard. Visade sig att jag och maken haft prästen som körledare då och då för några år sedan, då vi sjöng i en "vi som inte kan sjunga"-kör i Annedalskyrkan. Och konfirmanderna sjöng riktigt bra, vilket nog iofs var några andra konfirmandledares förtjänst, men ändå.

Efteråt åkte alla i karavan till Sparreviken där själva lägret hade varit. Konfirmanderna fick packa sina tillhörigheter och ta adjö av varandra medelst en avancerad kram-ring, som gjorde att alla verkligen fick kramat om alla. Vi anhöriga satt i gräset och mumsade på fika, och syster hade köpt två fiffiga fällstolar till mor och far, så de kunde sitta bekvämt.

Alla konfirmander skildes åt och vi i familjen åkte till Laxbutiken i Ljunskile, där M:s pappas släkt mötte upp. Det är alltid trevligt att träffa dem! Efter exakt hur många smarriga laxvarianter som helst och en kladdkaka åkte vi, något stinna, hem till oss! Mor & far, alltför sällan på besök, fick bo i datorrummet, syster i "lilla sov" och pojkarna i bäddmöblerna uppe i allrummet. Det är alltför sällan vi alla är samlade! Kvällen avslutades med whisky och likör på uteplatsen bakom huset, eller i föräldrarnas fall: södra rökrummet.

Sko, sko, sko ...

2011-07-11T23:45:00.001+02:00

Mökkvi in da' hood!

Gillar ju inte spindlar men denna var så liten, så liten, så liten – och så röd!

Misk'i spanar.

Söta Qhichincha.

Vi!

Best friends forever?

Ledig morgon! Men jag fick lasta Saga vid 9.20 för att åka till Ale-kliniken och få henne skodd. Denna gång av en nyutbildad tjej. Men hon kollar med de erfarna när hon är minsta osäker och stämmer av, verkar himla noggrann, kunnig och trevlig, så det blir nog bra det med. Där var mycket hästar idag, som behövde hjälp, så hovslagarna hade fullt upp.

Vi kom hem och satte oss att äta då makens hovslagare hördes köra in på gården. Maken hade tagit fel på tid med en timme! Men hon var färdig efter 1,5 timmar och maken fick äntligen sin lunch!

Sedan red vi en rejäl klätterrunda, och jag testade mina nya biotan-tyglar som inte behöver någon skötsel alls och inte glider. Himla sköna och bra var de!

Vi galopperade uppför backen och vidare upp till vägen tar slut. På tillbakavägen pratade vi lite med grannen, bl a om våra alpackor. Så ganska snart efter att vi kommit hem, kom grannen med sin dotter och kikade lite på dem! Dottern tog många bilder med sin kamera och fick mata Parucha med äpplebitar!

Islandshäst-SM i Eskilstuna

2011-07-10T23:22:00.008+02:00

Publik i strålande sol.

Full fart i passlöpet!

Schysst steg.

Stilige Kraftur – pappa till grannarnas föl!

Vinnare Vignir på Kraftur på sitt ärevarv!

Servitören på den indiska restaurangen tyckte jag skulle ha en indisk öl och ingen svensk. Visst, varför inte tänkte jag. Och några till. Så kom han in med flaskorna. På 66 cl!

I två dagar har vi nu sett vackra hästar, stiliga ekipage, fantastiska gångarter och mycket fart på SM för islandshäst i Eskilstuna, vid travbanan i Sundbyholm. Vi har frukosterat vid 7.30, åkt i de miljoner rondellerna till arenan, sett på tävlingar och i mellantiderna shoppat loss i försäljningställena på "marknadsgatan" intill arenan. Utom maken, Kaneli-kompisen och mig, var isis-grannen L där med dotter T, ML som fött upp deras Smætla, och vår ridkompis S med maken F. Så vi, och andra bekanta, möttes i olika konstellationer under hela helgen.

Vi fick se både vår instruktör och en av våra ridkompisar tävla, och det gick bra för dem!

Lunch intog Kaneli-kompisen, maken och jag på travbanans grill. Kön var lång men maten god. Trots att det var schnitzel med bearnaise och stekt potatis som ju kan vara lite jolmigt. Så vi stod oss bra jämfört med L och de andra som nöjde sig med toast.

På lördagkvällen åkte vi in till Eskilstuna och letade upp en restaurang med hjälp av makens iPhone-app, som tyvärr dog då och då under färd, och med lite ombyggnationer i Eskilstuna, blev det ännu några förvirrande snurror innan vi kom rätt och kunde parkera. Då var det fullt på restaurangen!

Så vi gick vidare på måfå och hittade en indisk restaurang med tokgod mat, jättestora ölflaskor och hade det trevligt!
T är mästare på att prata till sig bra priser i försäljningstälten! Jag är urdålig på sådant. Men hittade ändå en engelsk nosgrimma, liten nog för min pållas lilla huvud, för endast 100 kr! Så då kunde man ju kosta på att köpa sig lite andra dyrare grejer i övrigt... Fast allt jag köpte behöver jag! Mer eller mindre...

På söndagen vid 17-snåret slutade tävlingarna och alla åkte hem i sina bilar. Väderprognoserna hade varnat för regn, men det var tämligen varmt och soligt hela lördagen, och bara en smula svalare och 5 regndroppar på söndagen, så vi hade tur! Ändå var det inte några tokvarma 30 grader. Perfekt! Antagligen berodde det på att vi var så väl förberedda med paraplyer, regnponchos och gummistövlar i bagaget!

Vi åt länge på en asiatisk restaurang i Mariestad, men kom nog hem ungefär som de andra. När vi närmade oss Skepplanda såg vi en bil med släp försvinna i dimman mot gården där vi brukar få lektion – ridkompisen skulle snart vara hemma med sin tävlingshäst!

Och väl hemma såg vi snart en bil åka mot isis-grannen. Kaneli-kompisen lastade över sina saker i sin bil och åkte hem. Och vi varvade ner med lite häst- och alpackaskötsel innan det var läggdags. De små alpackafölen busade runt i den svala natten!